Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Följden af mitt beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jämte talrika anbud att låna honom en knif för
ändamålet, retade honom till den grad, att bela dagen
upptogs af rusningar å hans sida, flykt å pojkarnas.
Ibland tog han i sitt raseri mig för att vara en af
dem och störtade emot mig, grinande som om han
velat slita mig i stycken, men besinnade sig i tid,
dök åter ned i boden och — att döma efter ljudet
— kastade sig på sin säng, sjungande på sin egen
behagliga melodi »Nelsons död», börjande hvar strof
med ett åj och interfolierande den med otaliga brrr.
Som om detta icke varit nog för mig, stackare, föll
det gossarna in att sammanställa mig med själfva
etablissementet — antagligen för att jag så tåligt och
ihärdigt satt där halfklädd i många timmar — och
de trakterade mig med stenkastning och otidigheter
hela dagen.
Gubben gjorde många försök att öfvertala mig
till byteshandel; än kom han ut med ett metspö,
än med en fiol, en gång bjöd han mig på en
trekantig hatt, en annan gång på en flöjt. Men jag
motstod alla dessa förslag och satt kvar i förtviflan,
bedjande honom med tårar i ögonen, att jag skulle
få min betalning för jackan. Till sist började han
göra afbetalningar i halfva pence, och det dröjde fullt
två timmar innan han hunnit upp till en shilling.
»Åj, mina ögon och lemmar!» skrek han efter
en lång paus och stack ut sitt afskyvärda ansikte,
»går du, om du får två pence till?»
»Diet kan jag inte», svarade jag. »Då svälter jag
ihjäl.»
»Åj, mina lungor och min lefver, går du för tre
pence ?»
»Jag skulle gå för ingenting, om jag kunde det»,
sade jag, »men jag behöfver så väl mina pengar.»
»Äj, brrr!» Det ar omöjligt att beskrifva lians
satt att skrufva ur sig det utropet, då han tittade»
fram bortom dörrposten och visade mig sitt sluga
gamla hufvud. »Går du för fyra pence?»
Jag var så trött och förbi, att jag gick in på
förslaget, och krafsande till mig pengarna från hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
