Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Min tant fattar sitt beslut rörande mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö0
fortfor att tilltala mr. Murdstone som om ingenting
passerat.
Mr. Murdstone», sade bon och hotade honom med
fingret, »ni var en tyrann mot den oskyldiga varelsen,
och ni krossade hennes hj|ärta. Hon var ett
kärleksfullt barn —■ det vet jag. Jag visste det i åratal
innan ni sett henne, och på hennes svaghets
ömtåligaste och bästa punkt gaf ni henne de sår hon dog
af. Där har ni sanningen att trösta er med. Tycker
ni om den ? Ni och era verktyg må draga största
möjliga nytta af den.»
»Tillåt mig fråga, miss Trotwood», inföll miss
Murdstone, »hvilka det är, som ni på det utvalda
språk jag är så föga bevandrad i, behagar kalla min
brors verktyg?»
Fortfarande stendöf för den rösten och alldeles
oberörd af den, fortsatte miss Betsey sitt tal.
»Som jag sagt er, var det alldeles klart flera ßt
innan ni såg henne — och hvilket försynens
outran-sakliga råd som ledde till att ni någonsin fick se henne
är mer än en människa kan begripa — det var
alldeles klart, att den stackars veka lilla varelsen förr
eller senare skulle gifta o,m sig. Men att det skulle
gå s å illa, häde jag väl aldrig trott. Det var vid
den tiden, då hon födde den här gossen till världen,
mr. Murdstone», sade min tant, »detta stackars barn,’
medelst hvilket ni sedan plågade henne ibland —
ett oangenämt minne, som kommer er att finna hans
blotta åsyn förhatlig nu. Jag märker att ni våndas!»
sade min tant. »Jag visste, att det var sant, äfven
utan denna bekräftelse.»
Han hade under hela tiden stått vid dörren,
lyssnande till henne med ett leende, ehuru hans svarta
ögonbryn voro starkt rynkade. Nu märkte jag, att
fastän leendet var kvar, hade färgen vikit från hans
ansikte, och han andades häftigt som om han sprungit.
»Farväl med er, sir I» sade min tant, »och
farväl med er också, madame», sade min tant och vände
sig plötsligt till hans syster. »Om jag får se er en
gång till komma ridande på er åsna öfver min gräs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
