Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Jag börjar på nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rialet, men hur träget han än arbetade, kom han
aldrig ur fläcken med det, ty förr eller senare smög
sig alltid kung Gari den förste in i det, och då
kastades det undan, och ett annat börjades. Det
tålamod och aldrig sviktande hopp, hvarmed han bar
dessa ständiga missräkningar, den svaga förnimmelse
han hade af att det var någonting på tok med kung
Carl den förste, de lama försök han gjorde att
utestänga honom och den tvärsäkerhet, hvarmed han
ändå kom in och förvred hela memorialet, gjorde
ett djupt intryck på mig. Hvad mr. Dick trodda
att memorialet skulle åstadkomma, om det blef
fullbordadt, hvart han tänkte sända det och hvad han
ansåg, att det kunde utverka, det stod nog lika oklart
för honom som för alla andra. Han behöfde för resten
inte alls besvära sig med dylika frågor, ty om
någonting under solen kunde anses säkert, så var det att
memorialet aldrig skulle bli färdigt.
Jag tyckte, att det var riktigt rörande att se
honom och draken, då denna kommit högt upp i lufteil.
Hvad han sagt mig inne i sitt rum angående sin tro,
att draken utspridde de idéer, som i skrift voro
fast-klistrade på den, och som ej voro annat än
förolyckade memorial, så är det visst möjligt, att han
stundom öfverlämnade sig åt den inbillningen; men
inte gjorde han det då han var ute i det fria, då,
han följde dess flykt mot höjden och kände hur den
drog och ryckte i hans hand. Aldrig såg han så
lugn och lycklig ut som då. I min barnsliga fantasi
gjorde jag upp för mig, då jag om aftonen satt
bredvid honom på en grön sluttning och såg honom med
blicken följa draken i den stilla luften, att den lyfte
hans sinne från dess förvirring och bar det upp till
höjden. Då han vefvade in snöret, och den sänkte
sig mer och mer från det sköna ljuset, tills den
fladdrade på marken och låg där som någonting dödt,
tycktes han så småningom vakna upp ur en dröm;
och jag minns, att jag sett honom taga upp den och se
sig omkring helt förvirrad, som om de båda fallit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
