- Project Runeberg -  David Copperfield /
264

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Jag börjar på nytt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264

ned tillsammans, och jag beklagade honom af hela
mitt hjärta.

Under det att jag gjorde framsteg i vänskap och
förtrolighet med mr. Dick, gick jag icke baklänges
i min sträfva vän, min tants ynnest. Hon kände sig
så vänligt stämd mot mig, att hon efter några veckor
förkortade mitt adoptivnamn Trotwood till Trot och
kom mig att hoppas, att i händelse jag fortfor som
jag börjat, skulle jag i hennes tillgifvenhet en gång
likställas med min syster, Betsey Trotwood.

»Trot», sade min tant en afton, då brädspelet som
vanligt blifvit framsatt åt henne och mr. Dick, ^>vi
få inte glömma din uppfostran.»

Detta var sdet enda, som oroat mig, och jag blef
alldeles förtjust, då hon bragte saken på tal.

»Skulle du vilja sättas i skola i Canterbury ?»
frågade min tant.

Jag svarade, att det skulle jag mycket gärna vilja,
ty, staden låg ju så nära till.

»|G|odt»^ sa,d,e min tant, »skulle du vilja fara dit i
morgon?»

Som jag ej var obekant med min tants raska
vändningar, blef jag icke förvånad öfver förslagets
plötslighet utan svarade ja.

»Godt», upprepade min tant. »Janet, beställ gråa
ponnyn och schäsen till i morgon klockan tio, och
packa in master Trot woods kläder i kväll.»

Jag var öfverlycklig, då jag hörde henne utfärda
dessa befallningar, men jag förebrådde mig min
själf-viskhet, då jag såg hvilken verkan de hade på mr.
Dick, som blef så ledsen öfver att vi skulle skiljas,
och som i följd däraf spelade så illa, att min tant,
efter att flera gånger ha slagit honom på knogarna
med tärningsbägaren, sköt undan brädspelet och
vägrade att fortsätta partiet. Han lyste dock upp igen,
då han fick höra af min tant, att jag ibland skulle
komma hem på söndagarna, och att han ibland kunde
fara och hälsa på mig om onsdagarna, och han
lofvade att han, för att fira dessa tillfällen skulle göra
en drake, hvars proportioner vida öfverträffade den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free