Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Jag börjar på nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
inte befinnes lämplig eller inte öfverensstämmer med
båda parternas bekvämlighet, så kan han flytta när
som helst. Under tiden kunna vi nog hitta på ett
godt ställe för honom. Bestäm er emellertid för att
tills vidare låta honom vara här.»
»Jag är er mycket förbunden», sade min tant,
»och jag ser, att det är han med; men —»
»Jag förstår hvad ni menar», utbrast mr.
Wickfield. »Ni skall inte bli betungad med några
öfverväldigande vänskapsbevis, miss Trotwood. Ni skall få
betala för honom, om ni vill. Vi skola inte bli alltför
dyra, men om ni så tycker, skall ni få betala.»
»I så fall», sade min tant, »minskas visserligen1
inte min förbindelse, men jag lämnar honom med
glädje här.»
»Kom då och hälsa på min lilla hushållerska»,
sade mr. Wickfield.
Och så ’gingo vi uppför en underbar gammal trappa
med en balustrad så bred, att vi nästan lika bekvämt
kunnat gå uppför den, och vi trädde in i en
gammal mörk salong, upplyst genom de tre eller fyra
sällsamma fönster, jag beskådat från gatan. Fönstren
voro försedda med ekbänkar, hvilkas virke tycktes
hämtadt från samma träd som golf ve ts glänsande
plankor och de stora takbjälkarna. Det var ett
vackert möbleradt rum med piano och med möbler i
lifligt rödt och grönt, samt åtskilliga blommor. Det
tycktes bestå af idel vinklar och’ vrår, och i hvar
vinkel och vrå fanns det något egendomligt litet bord
eller ett skåp eller en bokhylla eller en soffa eller4
annat, som kom mig att tänka, att just den platsen:
var den trefligaste i hela rummet; men så fick jag
se en annan, som jag fann lika treflig, om ej
tref-ligare. Allt bar samma prägel af lugn och renlighet,
som kännetecknade husets utsida.
Mr. Wickfield knackade på en dörr i ett hörn
af den panelade väggen, och en flicka af ungefär
min ålder kom genast ut och kysste honom. På
hennes ansikte igenkände jag strax det lugna och ljufva
uttryck, som karakteriserat damporträttet jag sett där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
