Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Jag börjar på nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
nere. Det tedde sig för min fantasi som om porträttet
vuxit till kvinna och originalet förblifvit barn. Ehuru
hermes ansikte var gladt och lyckligt, hvilade öfver
det och öfver henne ett lugn — en stilla, god,
fridfull ande — som jag aldrig glömt och aldrig kommer
att glömma.
Det var hans lilla hushållerska, hans dotter Agnes,
sade mr. Wickfield. Då jag hörde honom säga det
och såg hur han höll hennes hand, gissade jag, hvad
som var hans lifs enda bevekelsegrund.
Hon bar vid sidan en liten korg med nycklar i
och såg lit som den pålitligaste och klokaste lilla
hushållerska det gamla huset kunnat få. Hon
lyssnade med en älskvärd min till hvad hennes far
berättade henne om mig, och sedan han slutat,
föreslog hon min tant, att vi skulle gå upp och se mitt
rum. Vi följdes alla åt; hon gick först, och ett
härligt gammalt rum var det, med ekbjälkar och små
blyinfattade fönsterrutor äfven det, och den breda
balustraden följde trappan hela vägen.
Jag minns inte när eller hvar jag i min barndom
såg ett måladt glasfönster i en kyrka. Motivet kommer
jag inte heller ihåg. Men jag vet, att då jag såg
henne vända sig om i den gamla trappans allvarsfulla
dager och stå däruppe och vänta på oss, tänkte jag
på det fönstret och sammanställde sedan alltid något
af dess lugna klarhet med Agnes Wickfield.
Min tant var lika belåten som jag med hur jag
skulle få det, och glada och nöjda gingo vi åter ned
i salongen. Som hon inte ville höra talas om att stanna
till middagen, af fruktan för att icke hinna hem med
ponnyn innan det blef mörkt, och som jag förmodar,
att mr. Wickfield kände henne för väl för att söka
öfvertala henne, bar man in litet frukost till henne,
och Agnes återvände till sin guvernant, mr.
Wickfield till sitt kontor, så att vi utan tvång kunde säga
hvarandra farväl.
Hon sade mig, att mr. Wickfield skulle ordna
allt för mig, så att jag inte kom att sakna något,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
