- Project Runeberg -  David Copperfield /
292

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Jag har blifvit en ny gosse i mer än en mening

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

san är att den alltid- visade sig om aftnarna, hvarhelst
mrs. Markleham visade sig, att den bars omkring
till vänliga samkväm i en indisk korg, att fjärilarna
hade en förmåga att oaflåtligt darra, och att de, likt
flitiga bin, njöto af solskenet på doktor Strongs
bekostnad.

Jag observerade ganska noga den gamla soldaten
— vare det sagt utan vanvördnad — en afton, som
blef minnesvärd för mig genom något annat, jag skall
berätta. Det gafs en liten fest hos doktorns med
anledning af mr. Jack Maldons afresa till Indien, dit
han skulle begifva sig i egenskap af volontär eller
något dylikt. Mr. Wickfield hade nämligen nu
lyckats ordna saken för honom. Det råkade äfven att
vara doktorns födelsedag. Vi hade haft lof i skolan,
gifvit honom presenter på morgonen, hållit tal för
honom genom primus och hurrat för honom så länge,
att vi blifvit hesa och han gråtit. Och nu på aftonen
skulle mr. Wickfield, Agnes och jag dricka te hos
honom i hans egenskap af enskild person.

Mr. Jack Maldon var där före oss. Mrs. Strong,
klädd i hvitt m;ed körsbärgsfärgade band, satt vid
pianot och spelade, när vi kommo in, han lutade sig
öfver henne för att vända notbladen. Jag tyckte inte,
att hennes kinds klara rodnad var så frisk och
blomstrande som vanligt, då hon vände sig om — men
vacker var hon, obeskrifligt vacker.

»Jag har glömt, doktor», sade mrs. Strongs
mamma, då vi satt oss, »att göra er min komplimang
med anledning af dagens betydelse — ehuru det
härvidlag, sqm ni väl kan förstå, är långt ifrån att vara
blott och bart en komplimang. Tillåt mig att önska
er många lyckliga födelsedagar än.»

»Jag tackar er, madame», sade doktorn.

»Många, (många, många lyckliga födelsedagar»,
sade den gamla soldaten. »Inte bara för er egen
skull, utan för Annies och John Maldons och många
andras. Vet du, John, jag tycker 5et är som i går,
då jag såg dig som liten, hufvudet kortare än master

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free