Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. En återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
lig fläck, som svullnar alldeles omåttligt. Tre eller
fyra dagar måste jag stanna hemma och ser faslig
ut med en grön skärm för ögonen. Mycket tråkigt
skulle jag ha, om inte Agnes vore som en syster för
tnig, tröstade mig, läste högt för mig och gjorde det
lätt och angenämt på alla sätt. Agnes har mitt fulla
förtroende i allt; jag berättar henne hela historien
om slaktaren och de oförrätter han hopat öfver mig;
och hon tycker, att jag ej kunnat undgå att slåss
mied slaktaren, på samma gång som hon fasar och
darrar för att jag slagits med honom.
Tiden har omärkligt lupit åstad, ty i de dagar,
som nu kommit, är ej längre Adams primus — det är
mången god dag sedan han var det. Adams
lämnade skolan för så länge sedan, att när han kommer
tillbaka för att hälsa pä hos doktor Strong, är det
inte många utom jag, som känna honom. Adams har
snart af slutat sina juridiska studier, kommer att bli
advokat och bära peruk. Det förvånar mig att finna
honom anspråkslösare än jag väntat och mindre
imponerande till sitt yttre. Världen har han icke
heller slagit med häpnad; den går, så vidt jag kan
förstå, sin gilla gång, ungefär som innan han anslöt
sig till den.
Ett toimrum, hvarigenom skaldekonstens och
historiens stormän tåga fram i ståtliga skaror, som
aldrig vilja sluta — och hvad kommer sedan? Nu är
det jag, som är primus och ser ned på den långa
raden af gossar jag har under mig, med ett
nedlåtande intresse omfattande dem, som påminna mig
om den gosse jag själf var, när jag först kom dit.
Den lilla pysen tycks ej utgöra del af mig; jag minns
honom som någonting jag lämnat bakom mig på
lifvets stig — som någonting jag snarare gått igenom
än varit — och tänker på honom nästan som på
en annan.
Och den lilla flickan jag såg den där första
dagen hos mr. Wickfields, hvar är hon? Hon är också
borta. I hennes ställe rör sig porträttets lefvande
afbild, ej längre en miniatyrupplaga, omkring i huset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
