Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. En återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
valsar än en gång med den äldsta miss Larkins —
hon säger, att jag dansar så väl. Jag går hem i ett
tillstånd af vlerklig lycksalighet och valsar i
inbillningen hela natten, njed armen om min kära
gudinnas blåa lif. Under flera dagar öfverlämnar jag mig
åt de mest hänryckande reflexioner, men jag
träffar henne hvarken på gatan eller n,är jag gör visit
i huset. En ganska ofullkomlig tröst för denna
missräkning bjudes mig af den heliga underpanten, den
vissnade blomman.
»Trotwood», säger Agnes en dag, sedan vi ätit
middag. »Hvem tror du skall gifta sig i morgon ?
Någon du beundrar.»
»Det är väl inte du själf, Agnes?»
»Nej, inte jag», svarar hon och ser gladt upp
från noterna hon håller på att skrifva af. »Hörde
du hans fråga, ’pappa? Det är den äldsta miss
Larkins.»
»Med — med kapten Bailey?» har jag nätt och
jämnt kraft att framstamma.
»Nej, inte med någon kapten. Med mr. Chestle,
en humleodlare.»
Jag känner mig djupt olycklig en vecka eller två.
Jag tar af mig ringen, jag går i mina sämsta kläder,
jag begagnar ingen björnpomada och ofta
försjunker |j ag i sorgliga betraktelser öfver miss Larkins*
vissna blommor. Men så småningom tröttnar jag vid
detta slags lif, och sedan slaktaren återigen utmanat
mig, kastar jag bort blomman, möter slaktaren och
öfver vinner honom med glans.
Detta, jämte återtagandet af ringen så väl som af
björnpomadan i måttliga doser, är det sista jag
minnes från, detta mitt sjuttonde år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
