Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla Em'ly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3.65
sam, alltid till hands när han behöfdes, aldrig
synlig njäx han icke behöfdes, men hans största anspråk
på att bli värderad låg i hans aktningsvärdhet. Han
hade icke något rörligt ansikte, hans nacke var
något styf, hans hufvud slätt och glatt med kort hår
framstruket pä sidorna, ett lent uttal, men med en
egendomlig vana att så tydligt hväsa fram
bokstafven s, att han tycktes begagna den oftare än någon
annan. Men hvarje sin egenhet förstod han att göra
aktningsvärd. Om hans näsa suttit upp och ned,
hade han gjort den aktningsvärd. Han omgaf sig
med en atmosfär af aktningsvärdhet, i hvilken lian
vandrade trygg. Det skulle nästan ha varit omöjligt
att misstänka honom för någonting orätt, ty han var
så alltigenom aktningsvärd. Det hade aldrig
kunnat falla någon in att sätta på honom livré, ty han var
ju så ofantligt aktningsvärd. Att ha ålagt honom
något simplare arbete hade varit en oförlåtlig
förolämpning mot en ytterst aktningsvärd mans känslor.
Och detta hade husets kvinnliga tjänsteandar så klart
för sig, att jag märkte, att de åtogo sig allt sådant
arbete och utförde det vanligen då han satt
framför elden i serveringsrummet och läste tidningarna.
En så förbehållsam man har jag aldrig sett. Men
denna egenskap så väl som alla hans öfriga tycktes
bara göra honom än mera aktningsvärd. Till och med
den omständigheten, att ingen kände hans förnamn,
tycktes ingå som del i hans aktningsvärdhet.
Ingenting kunde invändas mot hans tillnamn Littimer, vid
hvilket han var känd. Peter hade kunnat bli hängd,
Tom deporterad, men Littimer var absolut
aktningsvärd. ; ! ■ ! i ’ . . ,{
Anledningen låg möjligen i aktningsvärdhetens
vördnadsbjudande natur i och för sig, säkert är, att
jag kände mig synnerligt ung i denne mans närvaro.
Hur gammal han var själf, kunde jag inte gissa, och
äfven detta var ett pius på aktningsvärdhetens konto,
ty i sin aktningsvärdhets lugn kunde han ha räknat
femtio år lika väl som trettio.
Littimer kom in i mitt rum, innan jag var upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
