- Project Runeberg -  David Copperfield /
366

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla Em'ly

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

366

stigen på morgonen, för att förse mig med det där
förargliga rakvattnet och borsta mina kläder. Då
jag drog undan sängomhänget och tittade ut, såg
jag honom i sin aktningsvärdhets jämna temperatur,
oberörd af januarivindarna och utan att ens hans
andedräkt syntes i luften, ställa mina stöflar till
höger och vänster i första danspositionen samt blåsa
små dammfläckar från min röck, då han lade ned
den som om den varit ett lindebarn.

Jag sade god morgon till honom och frågade
hvad klockan var. Han tog upp ur fickan det
aktningsvärdaste jaktur jag någonsin sett, och i det han
med tummen hindrade fjädern att för mycket öppna
boetten, såg han på urtaflan, som om han rådfrågat
ett ostronorakel, knäppte till uret igen och sade, att
klockan med min tillåtelse var half nio.

»Det skulle roa mr. Steerforth att höra, hur ni
sofvit, sir», sade han.

»Jo tack, mycket bra», sade jag. »Mår mr.
Steerforth väl ?»

»Tack sir, mr. Steerforth mår rätt väl.» Äter ett
karaktärsdrag — inga superlativer. Alltid en kylig,
lugn medelväg.

»Är det något som jag kan få lof att stå till tjänst
med, sir? Det ringer första gången klockan nio.
Familjen frukosterar half tio.»

»Nej tack, det är ingenting.»

»Det är jag som tackar med er tillåtelse, sir», och
som för att bedja om ursäkt för motsägelsen böjde
han lätt på hufvudet, då han gick förbi min säng på
väg till dörren, den han stängde så sakta som om
jag nyss fallit i en ljuf sömn, af hvilken mitt lif
betrodde.

Hvar morgon upprepades samma samtal: aldrig
ett ord mera, aldrig ett ord mindre, och ändå — hur
långt jag än den föregående dagen avancerat i
ålder, tack vare Steerforths sällskap eller mrs.
Steer-forths förtroenden eller miss Dartles konversation,<
i närvaro af denne ytterst aktningsvärde man blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free