Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla Em'ly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
min gumma, laga en riktigt rar middag — skaffa oss
något godt att äta och dricka — vill du inte det?»
Jag skulle ha motsatt mig denna onödiga gärd
af gästfrihet, om jag inte haft för mig Peggotty,
som på andra sidan om sängen ifrigt tecknade ät
mig att icke göra det. Jag teg därför/
»Jag har litet pengar här någonstans, min vän»,
sade mr. Barkis, »men nu är jag litet trött. Om du
och mr. David vilja lämna mig, så skall jag ta mig
en liten lur, och när jag vaknarj, skall jag försöka att
få reda på dem.»
I öfverensstämmelse med hans önskan lämnade
vi rummet. När vi kommit utanför dörren, upplyste
mig Peggotty om, att som mr. Barkis nu blifvit »litet
mera noga» än förr, tillgrep han alltid detta lilla knep,
innan han tog fram minsta mynt ur förrådet, och
att han uthärdade de mest oerhörda kval, då han
i ensamheten släpade sig ur sängen och öppnade
det olycksaliga skrinet. Och verkligen hörde vi
honom icke kort därefter uppgifva dämpade jämmerrop
af det dystraste slag, ty detta listiga företag marterade
honom i alla leder. Men under det att Peggottys
ögon [voro fulla af medlidande, sade hon likväl,
att denna ansats till gifmildhet skulle göra honom
godt, och att det var bäst att låta honom hållas.
Han fortfor alltså att jämra sig, tills han kommit
i sängen igen, och jag är öfvertygad om att han
undergått en verklig tortyr. Kort därefter ropade
han på oss och låtsade som om han nyss vaknat
från en vederkvickande sömn, samt tog fram en guinea
under hufvudkudden. Tillfredsställelsen att ha lurat
oss och bevarat skrinets ogenomträngliga hemlighet
gaf honom tillräcklig ersättning för alla hans marter.
Jag beredde Peggotty på Steerforths ankomst,
och det dröjde inte länge innan han kbm. Jag är
öfvertygad pm, att hon inte kände någon skillnad
mellan en hennes egen personliga välgörare och en
vän till mig, som visat mig välvilja, och att hon i
alla händelser skulle ha tagit emot honom med den
största tacksamhet och tillgifvenhet. Men hans lätta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
