Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Lilla Em'ly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
friska, goda humör, hans hjärtliga sätt, hans vackra
utseende, hans naturliga gåfva att sätta sig in i andras
förhållanden och att, när det föll honom in, träffa
hufvudintresset i en annans hjärta — allt detta intog
henne fullkomligt på fem minuter. Blott och bart
hans sätt mot mig skulle ha vunnit henne. jMen
då nu alla dessa orsaker samverkade, tror jag
uppriktigt sagt, att hon tillbad honom innan han den
aftonen lämnade huset.
Han stannade nämligen kvar till middagen —
skulle jag säga gärna, så uttrycker jag därmed
icke på långt när, hur beredvilligt och gladt han
gjorde det. När han kom in i mr. Bar kis’ rum, var
det som|om luft och sol inströmmat, uppfriskande och
ljusbringande som det vackraste väder. Allt hvad
han gjorde, gjorde han utan buller, utan tvång
och liksom oreflekteradt, men i det låg det en
obeskriflig lätthet, en skenbar omöjlighet att ha kunnat
handla annorlunda eller bättre, som var så behaglig,
så naturlig och angenäm, att jag förnimmer det än
i minnet.
Vi hade gladt och muntert i det lilla förmaket,
där Martyrernas bok, orörd sedan min tid, togs fram
som förr i världen, och jag gick igenom de hemska
taflorna, erinrande mig de känslor de fordom
framkallat, men icke erfarande dem ånyo. Då Peggotty
började tala om mitt rum och att det stod färdigt
för natten samt att hon hoppades, att jag skulle*
bo där, hann jag knappast kasta en tveksam blick
på Steerforth, förrän han var fullt inne i situationen.
»Naturligtvis skall du sofva här», sade han, »och
jag bor på hotellet.»
»Men jag tycker inte, att det ser riktigt kamratlikt
ut», sade jag, »att narra dig med mig så långt och
sedan skiljas.»
»Hvar skulle du väl vara, om inte här?» sade
hän. »Det kan just göra detsamma hur det ser ut.»
Och därmed var saken afgjord.
Han visade samma älskvärda egenskaper hela
tiden, och klockan åtta bröto vi upp för att gå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
