- Project Runeberg -  David Copperfield /
393

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Gamla ställen och nytt folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

393

»Upp dig från något annat ställe då?» sade jag och
satte mig bredvid honom.

»Jag såg på bilderna i elden», sade han.

»Men nu förstör du dem för mig», sade jag, då
han hastigt rörde om alltsammans med en eldbrand,
och slog denna mot glöden, så att den skickade ut
en hel mängd sprakande gnistor, som kappades om
att komma upp genom den lilla skorstenen och ut
i luften.

»Du hade ändå inte sett dem» svarade han. »Jag
kan inte med denna tid på dagen, detta mellanting
mellan ljus och mörker. Hvad du kommer sent I
Hvar har du varit?»

»Jag har sagt farväl till min vanliga promenad»,
sade jag. , i ! | i |

»Och jag har suttit hjär», sade Steerforth, i det
han såg sig om i rummet, »och tänkt på, att de
människor, som vi funno så glada och lyckliga den
dag vi kommo hit, nu möjligen — att döma af hur
tomt och underligt här ser ut i dag — kunna vara
skingrade eller döda, eller ha råkat ut för något
missöde. David, jag önskar till Gud, att jag haft en
förståndig far, som tagit hand om mig dessa tjugu
år.»

»Min bästa Steerforth, hvad fattas dig?»

»Jag önskar af hela min själ, att jag fått bättre
ledning!» utbrast han. »Jag önskar af hela min själ,
att jag kunde leda mig själf bättre.»

Det låg en så stark förstämning öfver hans väsen,
att jag blef alldeles häpen. Jag hade aldrig tänkt
mig möjligheten af att han kunde vara så olik sig.

»Bättre vore det, att vara denna fattiga Peggotty
eller hans tölp till brorson», sade han, i det han
reste sig upp och stödde sig vårdslöst mot
spishyllan med ansiktet åt elden, »än att vara den jag är,
tjugu gånger rikare och tjugu gånger klokare, och
plåga mig själf så som jag gjort den sista half timmen
i den här fördömda gamla båten.»

Jag blef så förvirrad af att se honom så förändrad,
att jag i början endast kunde betrakta honom under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free