Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Gamla ställen och nytt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna dam — klädd i en ledig, något vårdslös stil,
sammanförande näsan och pekfingret på sätt som
beskrifvits, och stående med hufvudet på sned och
det ena af de hvassa ögonen tillslutet, hvilket gaf
henne en särdeles knipslug min — sedan hon några
sekunder sett så där kärvänligt på Steerforth, brast
hon ut i en störtflod af ord.
»Hvad står på, min blomma?» började hon
lekfullt och skakade sitt stora hufvud åt honom. »Ni
här, är det möjligt? Ah, ni stygga gosse, skäms ni
inte? Hvarför ger ni er af så långt från hemmet?
Ni har nog något ofog för er, det ger jag mig katten
på. Ni är allt en ljus fågel, ni Steerforth, och det är
jag med, eller hur ? Ha, ha, ha I Ni hade väl hållit
hundra pund mot fem, att ni inte skulle få se mig
här, är det inte så? Men gör er inte för säker, jag
är litet hvarstans. Jag är här och där och jag vet
inte hvar, alldeles som konstmakarens silfverslant,
som man fann i fruns näsduk. Apropå näsdukar och
fruar, så är ni i sanning en tröst för er goda mor,
eller hur, min snälla gosse, åtminstone tror hon väl
det ?»
Då miss Mowcher hunnit så långt i sitt föredrag,
knöt hon upp hatten, kastade tillbaka hakbanden och
satte sig flämtande på en pall framför brasan,
begagnande matbordet som ett slags lusthus, som utbredde
sitt mahogTiytak öfver henne.
»O, mina stjärnor och planeter eller hvad det
heteri» fortfor hon och slog händerna mot de små
knäna samt gaf mig en pröfvande blick, »saken är
den, att jag är för blodfull, Steerforth. Sedan jag
gått uppför en trappa, kostar det mig lika mycken;
möda att draga andan som att draga upp hinken ur
en brunn. Om ni såg mig titta ut från ett fönster i
en öfvervåning, skulle ni väl tycka, att jag vore en
vacker kvinna, eller hur?»
»Det skulle jag tycka hvar jag såg er», svarade
Steerforth.
»Se så, inga dumheter, hör ni det!» utbrast den
lilla varelsen och slängde åt honom med näsduken,
26. — Dickens, Ddvid Cofrperfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
