Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Gamla ställen och nytt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
men hon kom till mig och bad så innerligt, att också
jag skulle komma in. Jag skulle ändå ha undvikit
det rum, där de voro samlade, men det var ju i det
med glaseradt tegel prydligt klädda köket, som jag
beskrifvit förut. Som dörren ledde omedelbart dit,
befann jag mig midt ibland dem, innan jag fått klart
för mig hvart det bar.
Flickan — densamma jag sett på sandreflarna —
satt helt nära elden, nere på golfvet, med hufvudet
och ena armen hvilande mot en stol. Af hennes
ställning slöt jag mig till, att Em’ly alldeles nyss
stigit upp från stolen, och att det stackars hufvudet
kanske lutats mot hennes knä. Jag såg helt obetydligt
af flickans ansikte, öfver hvilket håret föll löst och
oredigt, som om hon med egna händer bragt det i
oordning; men jag såg, att hon var ung och hade
vacker hy. Peggotty hade gråtit. Det hade också
lilla Em’ly. Ej ett ord talades, då vi först kommo
in, och Schwarzwalderuret ofvanför skänken tycktes
knäppa dubbelt så hårdt som vanligt, så tyst var det
i rummet.
Em’ly var den som bröt tystnad 2n.
»Martha vill fara till London», sade hon till Ham.
»Hvarför till London?» frågade Ham.
Han stod mellan dem och såg på flickan, som låg
där, med ett uttryck, som jag aldrig glömmer. Det
var en blandning af medlidande med henne och
missnöje med att hon skulle ha något att skaffa med den
han älskade så högt. Båda talade de som om hon
varit sjuk —- i en sakta, dämpad ton, som tydligt
hördes, fastän den knappt kunde kallas annat än en
hviskning.
»Det är bättre där än här», inföll en tredje —
det var Martha — högt men utan att röra sig. »Där
är det ingen som känner mig. Här är jag känd af
alla.»
»Hvad skulle hon göra där ?» frågade Ham.
Hon lyfte upp hufvudet och gaf honom en mörk
blick, men så lät hon. det sjunka ned igen och slog
högra armen om sin hals, som en kvinna, vridande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
