Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Gamla ställen och nytt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
sig i feber, eller i den sn^ärta som uppstår, då bon
träffas af en kula.
»Hon skall försöka att uppföra sig väl», sade lilla
Em’ly. »Du vet inte hvad hon sagt till oss. Vet han
— veta de det, moster?»
Peggotty skakade medlidsamt på hufvudet.
»Jag skall försöka», sade Martha, »om ni vill hjälpa
mig härifrån. Värre än det är här, kan det aldrig
bli, men kanhända kan jag bli bättre. O», sade hon
med en hemsk rysning, »för bort mig från dessa
gator, där hela staden känner mig, sedan jag var ett
litet barn!»
Då Em’ly räckte ut handen till Ham, såg jag
honom lägga en liten lärftspung i den. Hon tog den,
i tanke att det var hennes börs, och gick ett par steg
framåt, men då hon upptäckte sitt misstag, kom hon
tillbaka till honom, där han stod bredvid mig, och
visade honom den.
»Alltsammans är ditt, Em’ly», hörde jag honom
säga. »Jag har inte något i världen, som inte är
ditt, min vän. Jag har inte något nöje af det annat
än för din skull!»
Åter stodo tårarna henne i ögonen, men hon vände
sig bort och gick till Martha. Jag vet inte, hur
mycket hon gaf henne. Jag såg, att hon böjde sig öfver
henne och stoppade penningar innanför hennes
klän-ningslif. Hon hviskade någonting och frågade, om
det var nog. »Mer än nog», svarade den andra, tog
hennes hand och kysste den.
Sedan reste sig Martha upp, svepte schalen om sig
och skylde ansiktet med den, grät högt och gick
långsamt till dörren. Hon stannade ett ögonblick, innan
hon gick ut, som om hon velat säga någonting eller
vända om, men ej ett ord gick öfver hennes läppar.
Sakta, förtvifladt, bittert kvidande under schalen, gick
hon sin väg.
Då dörren slöts, såg lilla Em’ly hastigt på oss
tre, hvarefter hon dolde ansiktet i händerna och
började snyfta.
»Gråt inte, Em’lv!» sade Ham och klappade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
