- Project Runeberg -  David Copperfield /
444

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Min första utsväfning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

444

och snygg i jämförelse med gatorna; och äfven på
den var det folk, som talade om ett eller annat —
långt ifrån begripligt. Klara ljuslågor fanns det i
öfverflöd, och musik och damer därnere i logierna,
och jag vet inte allt hvad. Hela huset tedde ßig
för mina ögon som om det hållit på att lära sig
simma; det uppförde sig på det mest förryckta sätt,
då jag sökte få håll på det.

På förslag af någon i sällskapet beslöto vi att
gå ned till första radens loger, där damerna sutto.
En herre i högtidsdräkt, tillbakalutad i en soffa och
mied en kikare i handen, drog förbi min blick, så
äfven jag |själf i helfigur, återgifven af en spegel.
Därefter knuffades jag in i en af logerna, och
ertap-pade mig med att säga någonting då jag satte mig.
»Tyst I» ljöd det från flera håll, damerna kastade
harmsna blickar på mig och — hvad för något?
— jo, Agnes var det, som satt på bänken framför
mig i samma loge tillsammans med en dam och en
herre, som jag inte kände. Jag ser hennes ansikte
tydligare nu än jag gjorde det då, antar jag, jag
ser det vändt mot mig med ett uttryck af outsäglig
bedröfvelse och förvåning.

»Agnes I» sade jag grötigt. »Sannerligenförgu I
Agnes!»

»Tyst, för all del I» svarade hon, utan att jag
kunde begripa hvarför. »Du stör dina grannar. Se
på scenen I»

Jag sökte lyda hennes uppmaning, se dit och
höra på hvad som sades där, men förgäfves. Efter
en liten stund vände jag mig till henne igen, såg
henne draga sig tillbaka i sin vrå och föra sin
be-handskade hand till pannan.

»Agnes!» sade jag. »Jagäräddattdumårilla.»

»Oroa dig inte för mig, Trotwood», svarade hon.
»Går du inte snart?»

»Gårjaintesnart ?» upprepade jag.
»Ja.»

Jag ämnade i min fånighet svara, att jag skulle
vänta tills jag kunde få bjuda henne armen, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free