Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Min första utsväfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
troligen yttrade jag något i den vägen, ty efter att
uppmärksamt ha betraktat m^g en liten stund, tycktes
hon fatta min afsikt och svarade sakta:
»Jag vet, att du gör hvad jag ber dig om, ifall
jag säger dig, att jag riktigt önskar det. Gå nu
härifrån, Trotwood, och bed dina vänner följa dig
hem.»
Så pass mycket verkade hennes ord, att, fastan
jag blef ond på henne, blygdes jag, och med ett
»gutt», som skulle föreställa »god natt», reste jag mig
upp och gick. De följde efter, och från logedörren
klef jag direkte in i mitt sofrum, där endast Steerforth
var med mig och hjälpte mig att få af kläderna, och
där jag än talade om för honom, att Agnes var min
syster, än besvor honom att gå efter korkskrufven,
så att jag fick draga upp en butelj vin till.
Någon som låg i min säng gick i feberdrömmen
gång på gång igenom allt hvad jag sagt och gjort,
fastän i bakvänd ordning, och sängen var som ett
gungande haf. Då denne någon så småningom
förvandlades till jag själf, började jag försmäkta af törst,
och jag tyckte, att min hud blifvit härd som trä;
min tunga var som bottnen pä en tom kittel med
spräckt glasyr, kolnahde under en långsam eld,
händernas insidor voro som heta metallplåtar, hvilka
ingen is kunde afkyla.
Men så kommo ångesten, samvetskvalen och
blyg-seln, då jag följande dag återfick medvetandet! Min
fasa för att ha gjort mig skyldig till tusen felsteg,
som jag glömt och som aldrig kunde godtgöras —
mitt minne af den där blicken Agnes gaf mig —
den tortyr, som låg i omöjligheten att sätta mig i
beröring med henne, då jag, mitt nöt, inte visste
hvarför hon kommit till London eller hvar hon bodde
— min vämjelse vid blotta åsynen af det rum, där
orgierna utspelats — mitt värkande hufvud —
röklukten, glasen, oförmågan att gå ut, ja, att ens stiga
upp! O, hvilken förfärlig dag!
O, hvilken afton, då jag slog mig ned framför
brasan med en kopp fårbuljong, öfver hvilken flottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
