Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Goda och onda änglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Hvad jag säger är rätt. Jag är fullkomligt viss på
det. Jag känner det som vore det någon annan, icke
jag, som talade till dig, då jag varnar dig och säger
dig, att du har en farlig vän.»
Återigen såg jag på henne, återigen lyssnade jag
till hennes ord, sedan hon tystnat, och återigen
förmörkades hans bild, fastän den satt kvar i mitt hjärta.
»Så oförståndig är jag inte», sade Agnes och
återgick efter en liten stund till sin vanliga ton »att jag
väntar, att du skall eller kan helt tvärt ändra en känsla,
som boss dig blifvit till öfvertygelse; minst af allt
en känsla, som är rotad i ditt tillitsfulla sinnelag.
Det bör du inte göra hastigt. Jag ber dig bara,
Trotwood, att om du någonsin tänker på mig — jag
menar» — och nu log hon så mildt, ty jag ville
afbryta henne, och hon förstod skälet — »att när
helst du tänker på mig äfven tänka på hvad jag
nyss sagt. Kan du förlåta mig allt detta?»
»Jag skall förlåta dig, Agnes», svarade jag, »när
du en gång gör Steerforth rättvisa och lär dig att
tycka om honom lika mycket som jag gör det.»
»Inte förr ?» sade Agnes.
Jag såg, att en flyktig skugga gick öfver hennes
ansikte, då jag sade det där, mien nu besvarade hon
mitt leende, och vi talade åter lika oförbehållsamt
och förtroligt med hvarandra som förr.
»Och när, Agnes», sade jag, »skall du förlåta mig
den dar kvällen?»
»När jag minns den», sade Agnes.
Hon hade helst affärdat ämnet med de orden,
men jag var så uppfylld däraf, att jag inte kunde gå
in på det, utan envisades att berätta henne hur det
kom sig, att jag burit mig så illa åt och hvilken kedja
af tillfälligheter, som hade teatern till sin sista länk.
Det var för mig en verklig lindring att få göra detta
och att starkt betona, hur tacksam jag var mot
Steerforth, som tagit vård om mig, då jag varit ur stånd
att sköta mig själf.
»Du får inte glömma», sade Agnes, helt lugnt
bytande om samtalsämne, så snart jag talat ut, »att du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
