Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Goda och onda änglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
alltid måste tala om för mig, inte bara nar du har
bekymimer, utan också när du förälskar digt. Hvem
har efterträdt miss Larkins, Trotwood ?»
»Det har ingen gjort, Agnes.»
»Nog är det väl någon, Trotwood ?» sade Agnes
och hotade mig leende med fingret,
i. »Nej, på min heder, Agnes. Visst finns det en
däm i mrs. Steerforths hus, som har mycket godt
hufvud, o chr som jag tycker det ät roligt att tala
med — miss Dartle — men jag är inte förtjust i
henne.»
Agnes skrattade återigen — nu åt sin egen
skärp-sinnighet — och sade mig, att om jag riktigt höll i
med att ge henne mina förtroenden, skulle hon föra
en liten bok öfver alla mina häftiga tycken och
anteckna data för deras begynnelse, fortgång och slut,
alldeles lik tabellen öfver kungarna och drottningarna
i Englands historia. Och så frågade hbn mig, om
jag träffat Uriah.
»Uriah Heep?» sade jag. »Nej. Är han i London?»
»Han kommer dagligen till kontoret har nere»,
svarade Agnes. »Han kom till London en vecka före
mig. Jag fruktar, i ledsamt ärende, Trotwood.»
»I något ärende, som oroar dig, Agnes, kan jag
se», sade jag. »Hvad kan det vara?»
Agnes lade ifrån sig sitt arbete och sade, i det
bon knäppte ihop händerna och med sina vackra,
milda ögon tankfullt såg på mig:
»Jag tror han skall ingå kompanis kap med pappa.»
»Hvad for något? Uriah? Den där låga,
inställsamma varelsen skulle kunna lista sig till en sådan
ställning?» utbrast jag harmset. »Har inte du satt
dig däremot, Agnes? Det vore väl den allra
obe-hägligaste förbindelse! Du måste tala ut. Inte får
du låta din far ta ett så vanvettigt steg. Du måste
hindra det, Agnes, medan det än är tid.»
Agnes såg fortfarande på mig och skakade på
hufvudet under det jag talade, svagt leende åt min
hetta. Därefter svarade hon :
»Du minns ju vårt sista samtal om pappa ? Inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
