Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Goda och onda änglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
långt efteråt — kanske två eller tre dagar —
meddelade han mig för första gången något om det jag
nyss sagt dig. Det var sorgligt att se hur han slets
mellan sin önskan att framställa saken som beroende
af hans fria val och sin oförmåga att dölja, att han
tvingades till den. Det gjorde mig så ondt om honom.»
»Tvingades, Agnes ? Hvem kan väl tvinga honom
till detta?»
»Uriah har gjort sig omistlig för pappa», svarade
hon efter ett ögonblicks tvekan. »Han är listig och
vaksam. Han har tagit reda på pappas svagheter,
uppmuntrat dem och1 dragit fördel af dem, tills — för
att med ett ord säga allt det jag menar, Trotwood —
tills pappa blifvit rädd för honom.»
Det var mera hon kunnat säga, mera hion
visste eller misstänkte, det såg jag tydligt. Jag
ville inte bedröfva henne med att fråga Kvad
det var, ty jag visste, att hon förteg det för att
skona sin far. Det hade sä småningom närmat sig
till detta, det kunde jag förstå, ja, jag kunde ej
undgå att inse, att det länge varit i görningen. Jag teg.
»Hans välde öfver pappa», sade Agnes, »är
mycket stort. Han hycklar ödmjukhet och tacksamhet
— kanhända hyser han verkligen dessa känslor, det
är inte omöjligt — men hans ställning är den
maktägandes, och jag fruktar, att han skoningslöst brukar
sin makt.»
Jag sade, att han var ett fä, och for ögonblicket
beredde det mig mycken tillfredsställelse att få säga
detta,
»Vid den tid jagi talar om», fortfor Agnes, »då
pappa meddelade mig saken, hade han sagt pappa,
att han ämnade lämna sin plats; det kostade på
honom, och han gjorde det ogärna, men han hade bättre
utsikter. Pappa var då mycket beklämd och mera
böjd af bekyirimer än någonsin du eller jag sett
honom; men den där utvägen med kompaniskapet
tycktes bereda honom en lättnad, fastän han på samma
gång nog kände det obehagligt och nedsättande.»
»Och hur upptog du förslaget, Agnes?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
