Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Goda och onda änglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
förut beskrifvit, blinkade med näsborrarna, under det
att ormlika buktningar krökte hans kropp från hakan
till stöflarna, fick jag klart för mig, att jag fann honom
vedervärdig. Jag fann det mycket motbjudande att
ha honom till gäst, ty jag var ung då och ovan att
förställa mig.
»Ni har väl, kan jag tro, hört något om
förändringen i mina utsikter, master Copperfield — ursäkta,
mister Copperfield?» anmärkte Uriah.
»Ja», svarade jag, »jag har hört litet.»
»Jag kunde väl tro, att miss Agnes hade reda på
det!» återtog han lugnt »Det gläder mig att få veta,
att miss Agnes har reda på det. Tack’, tack’, master
— mister Copperfield!»
Jag var färdig att kasta stöfvelknekten på
honom — den stod till hands på spiselmatten — för att
han narrat mig att röja någonting, om än så obetydligt,
angående Agnes. Men jag bara fortfor att dricka mitt
kaffe. 1 i 1
»En sådan profet ni visat er vara, mister
Copperfield!» fortfor Uriah. »Kors i alla dagar, en sådan
profet ni visat er vara! Minns ni inte, att ni en dag
sade till mig, att jag kanske komme att ingå som
kompanjon i mr. Wickfields affär, och att det skulle
bli Wickfield & Heep med tiden ? Ni har kanske glömt
det, men den som är ringa, master Copperfield,
gömmer sådana ord som dyrbara skatter.»
»Nog minns jag, att jag talade om det», sade jag,
»fastän jag visst inte ansåg det troligt då.»
»Hvem skulle väl ha ansett det troligt, mister
Copperfield!» utbrast Uriah med hänförelse. »Inte
gjorde jag det själf, det vet jag. Jag minns att jag
med min egen mun sade, att jag var alltför ringa.
Så ansåg jag mig verkligen, det försäkrar jag.»
Han satt med det där mejslade grinet i ansiktet
och stirrade in i elden, då jag såg på honom.
»Men äfven de allra ringaste personer, master
Copperfield», återtog han efter en stund, »kunna bli
verktyg i det godas tjänst. Det gläder mig, att jag
varit ett sådant verktyg till det goda för mr. Wick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
