Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Jag ger mig fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
existerade ingenting nämnvärdt att förvåna sig öfver
utom Dora Spenlow. Jag sade: »God dag, miss
Murdstone. Jag hoppas ni mår väl». Hon svarade:
»Mycket väl». Jag sade: »Hur står det till med mr.
Murdstone?» Hon svarade: »Jo tack, min bror mår
alldeles präktigt.»
Mr. Spenlow, som antagligen blifvit öfverraskad
af att vi kände hvarandra, lade då in ett ord.
»Det gläder mig», sade han, »att ni, Copperfield,
och miss Murdstone redan äro bekanta.»
»Mr. Copperfield och jag», sade miss Murdstone
med mycket lugn, »äro litet släkt. Förr ha vi varit
tillsammans. Han var barn då, och omständigheterna
ha skilt oss åt. Jag skulle inte ha kant igen honom.»
Jag sade, att jag skulle känt igen henne, hvar
vi än träffats, och det var nog sant.
»Miss Murdstone har varit så god och antagit
plats — om jag så får uttrycka mig — som min
dotter Doras förtrogna väninna», sade mr. Spenlow
till mig. »Som min dotter Dora olyckligtvis förlorat
sin mor, har miss Murdstone lofvat att bli hennes
sällskap øch beskydd.»
Den tanken flög igenom mitt hufvud, att miss
Murdstone i likhet med det instrument man kallat
»lifskyddare» eller »mandödare»*) icke så mycket
lämpade sig till beskydd som till anfall. Men som jag
blott hade flyktiga tankar för allt annat än Dora,
såg jag strax därefter på henne och trodde mig
finna af hennes täckt otåliga min, att hon inte var
böjd att visa sig synnerligt förtrolig mot sitt
sällskap och beskydd. I detsamma ringde det, och mr.
Spenlow förklarade, att det var första
middagsringningen, samt förde mig till mitt rum för att jag skulle
göra mig färdig till middagen.
Tanken på att kläda mig eller göra hvad annat
som helst, då jag var så förälskad, föreföll mig
riktigt löjlig. Jag kunde bara sätta mig ned framför
elden, bita i min nattsäcksnyckel och tänka på den
* Mankiller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
