Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Jag ger mig fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
bedårande, barnsliga, klarögda, förtjusande Dora.
Hvilken figur hon hade, hvilket ansikte, hvilket
behagligt, växlande-, tjusande sätt!
Klockan ringde så snart andra gången, att jag
blott hann kasta på mig kläderna i stället för att
göra den omsorgsfulla toalett, som under sådana
förhållanden varit Önsklig, och så gick jag ned. Där
voro andra gäster. Dora talade med en gammal
gråhårsman. Hur grå han än var, och fastän han själf
sade, att han var farfarsfar, var jag vildt svartsjuk
på honom.
I hvilket sinnestillstånd var jag ej försatt! Jag
var svartsjuk’ på alla. Det var nästan outhärdligt,
att någon skulle känna mr. Spenlow närmare än hvad
jag gjorde. Det var en ren tortyr att höra dem
tala om tilldragelser, som jag ej varit med om. När
en mycket vänlig man med glänsande skalligt hufvud
frågade mig från andra sidan middagsbordet, om det
var första gången jag sett stället, var jag färdig att
utkräfva den grymmaste hämnd på honom.
Jag minns inte hvilka som vore dar utom Dora.
Jag har ingen aning om hvad vi fingo till middagen
utom Dora. Mitt intryck är, att Dora var min
middag, och jag lät en mängd rätter gå mig förbi orörda.
Jag satt bredvid henne. Jag talade med henne.
Hon hade den mest intagande lilla röst, det gladastq
lilla skratt, det angenämaste^ mest förtrollande lilla
sätt, som någonsin lagt en stackars yngling i
slafve-riets bojor. I det hela var hon verkligen litet
minia-tyrartad. Så mycket dyrbarare just för det, tänkte jag.
Då hon lämnade rummet med miss Murdstoné —
några andra damer funnos ej i sällskapet — föll jag i
en vaken dröm, som endast stördes af den grymma
fruktan för att miss Murdstone skulle förtala mig för
Dora. Den vänlige mannen med det glänsande
hufvudet berättade mig en lång historia, som visst
angick trädgårdsskötsel. Jag tyckte, att han några
gånger sade »min trädgårdsmästare». Jag tycktes ägna
honom den största uppmärksamhet, men hela tiden
vandrade jag i Edens lustgård tillsåmmans med Dora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
