Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Jag ger mig fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
digt, att dessa åsikter drabba samman här. Under
förhandenvarande omständigheter är det i alla
afseenden bäst, att de icke göra det. Som lifvets växlingar
åter fört oss samman och torde göra det äfven vid
andra tillfällen, så föreslår jag, att vi här råkas som
helt obetydligt bekanta. Familjeförhållanden kunna
ju utgöra ett tillräckligt skäl för att vi mötas på den
foten, och det är alldeles onödigt att någondera af
oss inlåter sig på omdömen om den andra. Håller ni
med mig om detta?»
»Miss Murdstone», svarade jag!, »jag anser, att ni
och mr. Murdstone behandlat mig mycket grymt och
visade er mycket hårda mot min mor. Det står jag
vid så länge jag lefver. Men jag går fullkomligt in
på ert förslag.»
Miss Murdstone tillslöt återigen ögonen och böjde
på hufvudet. Efter att nätt och jämnt ha vidrört
min hands utsida med sina kalla, hårda fingerspetsar
gick hon ifrån mig, ordnande de små bojorna kring
handlederna och halsen. Det tycktes vara alldeles
samma garnityr i alldeles samma tillstånd som då jag
såg henne sist. De där bojorna påminde mig med
hänsyn till miss Murdstones karaktär om bojorna öfver
en fängelsedörr, som för alla utomstående betraktare
antyda, hvad som är att vänta därinnanför.
Det enda jag vet om den öfriga delen af aftonen
är, att jag hörde mitt hjärtas härskarinna sjunga
förtrollande ballader på franska språket, som i
allmänhet gingo ut på att hvad som än hände, var det bäst
att dansa, tralala, tralala, och att hon ackompanjerade
sig på ett öfverjordiskt instrument, som liknade en
gitarr. Att jag förlorade mig i en salig yra. Att jag
vägrade att intaga förfriskningar. Att min själ
särskildt ryggade tillbaka för punsch. Att, då miss
Murdstone sedan tog vård om henne och förde bort henne,
hon log och räckte mig sin förtjusande hand. Att
jag uppfångade en skymt af min bild i spegeln och
såg fullkomligt fånig och idiotisk ut. Att jag gick
och lade mig i den mest sentimentala sinnesstämning
och steg upp litet virrig i hufvudet,
31, — Dickens, Davia Copperfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
