Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII. Tommy Traddles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
Det har väl aldrig funnits en ung man med mindre
originalitet än jag.»
Som Traddles tycktes vänta, att jag skulle
medgifva detta som någonting alldeles själfklart, nickade
jag, och han fortfor med samma sprudlande
tålamod — må uttrycket förlåtas mig! — som förut.
»Och jag lyckades så småningom genom att inte
lefva högt att till sist skrapa ihop de hundra
punden», sade Traddles, »och nu äro de, Gud ske lof,
betalda, fastän» — åter grinade Traddles, som om de
ryckt ut ännu en tand på honom — »fastän nog
var det knogigt. Jag lefver fortfarande på det slags
arbete jag nyss beskrifvit, och endera dagen hoppas
jag träda i förbindelse med någon tidning, och då
vore, snart sagdt, min lycka gjord. Du är dig så
fullkomligt lik, Copperfield, och ditt ansikte lyser så
vänligt, att det är riktigt roligt att se dig, därför
vill jag ingenting dölja för dig, utan med detsamma
säga dig, att jag är förlofvad.»
Förlofvad! O, Dora!
»Hon är prästdotter», sade Traddles, »dotter till
en vice pastor nere i Devonshire, och han har tio
döttrar. Ja, just det!» Han såg nämligen, att min
blick gått till landskapet på bläckhornet. »Där har
du kyrkan. Du går ut genom den där grinden och
tar af till vänster», han lät fingret glida utefter
skrif-tyget, »och just där jag nu håller pennan står
byggningen, med långsidan åt kyrkan.»
Det dröjde en stund, innan jag riktigt kunde
uppfatta den förtjusning, hvarmed han inlät sig på dessa
detaljer, ty mina själf viska tankar sysslade just då
med en planritning af mr. Spenlows hus och trädgård.
»Hon är en sådan söt flicka», sade Traddles, »litet
äldre än jag, men den allra sötaste flicka! Jag sade
dig ju, att jag ämnade begifva mig från staden?
Det var dit jag begaf mig. Jag gick dit och jag
gick tillbaka igen, och jag hade förtjusande roligt.
Vår förlofning blir nog tämligen långvarig, men vårt
motto är ’Vänta och hoppas V Det säga vi alltid
till hvarandra. ’Vänta, och hoppas!’ Det. upprepa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
