Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Mr. Micawbers stridshandske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5°7
vi hade så mycket att göra, blefvo så varma och
upplifvade, alltnog under detta glada stoj och detta
frestande os åto vi upp hela steken nästan ända intill benet.
Själf återfick jag aptiten som genom ett under. Jag
skäms för att erkänna det, men jag tror nästan, att
jag en liten stund glömde Dora. Jag är fullt
öfvertygad om att mr. och mrs. Micawber ej kunnat njuta
mer af festen om de sålt en säng för att åstadkomma
den. Traddles skrattade hela tiden lika friskt som han åt
och arbetade. Och det gjorde vi verkligen allesammans.
Någonting mera lyckadt har man svårt att tänka sig.
Glädjen hade nått höjdpunkten, och alla voro vi
upptagna af våra olika åligganden, sökande att få
den sista kotlettomgången så förträfflig, att den skulle
kröna verket, då jag plötsligt märkte, att någon
främmande person kommit in i rummet, och mina ögon
mötte den högtidlige Littimers, där han stod med
hatten i hand framför mig.
»Hvad står på?» frågade jag ofrivilligt.
»Ursäkta, sir»;, svarade han, »men man visade
mig hit. Är inte min herre h|är?»
»Nej.»
»Har ni inte träffat honom, sir ?»
»Nej; kommer inte ni frän honom?»
»Inte direkt, sir.»
»Sade han er, att ni skulle träffa honom här ?»
»Inte precis, sir. Men antagligen kommer han
hit i morgon, då han inte varit här i dag.»
»Väntas han från Oxford?»
»Jag ber sir», sade han vördnadsfullt, »att ni
är god och sätter er och låter mig göra det här.»
Och därmed tog han gaffeln ur min motståndslösa
hand och lutade sig ned öfver halstret, och hela hans
uppmärksamhet koncentrerades därpå. „
Jag tror just inte, att vi hade blifvit särdeles
förvirrade om Steerforth själf trädt in, men inför denna
aktningsvärda betjänt blefvo vi de förlägnaste af alla
förlägna. Mr. Micawber, som för att visa sig riktigt
obesvärad gnolade på en visa, gled omärkligt ned
på sin stol, med skaftet af en hastigt dold gaffel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
