Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. En större förlust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
557
skall gå och söka min EmTy. Först skall jag gå och
borra den där båten i sänk, sänka den där jag skulle
ha dränkt honom, så sant jag är en lefvande själ,
om jag hade haft en aning om hvad han hade i
tankarna. När han satt där framför mig, ansikte mot
ansikte», sade han vildt knytande handen och
lyftande den, »skulle jag, så sant jag lefver, ha dränkt
honom och ansett det rätt. Jag skall gå och söka
min systerdotter.»
»Hvar?» skrek Ham och ställde sig för dörren.
»Öfverallt! Jag skall söka min systerdotter öfver
hela världen. Jag skall finna min stackars
systerdotter i hennes skam och ta henne tillbaka med mig.
Ingen får hindra mig. Jag säger er, att jag skall gå
och söka min systerdotter!»
»Nej, nej», sade mrs. Gummidge och gick
gråtande emellan dem. »Nej, nej, Daniel, inte som ni är
nu. Sök henne efter en liten tid, min stackars
öfvergifna Daniel, och ni skall då göra rätt, men inte
som ni nu är. Sätt er ned och gif mig er förlåtelse
för att jag varit så knarrig och svår mot er, Daniel
— för hvad ha mina motgångar varit, jämförda med
det här! — och låt oss tala litet om de tider då
hon först blef fader- och moderlös och då Ham blef
det med, och jag var en fattig änka, som ni öppnade
er dörr för. Det skall mjuka upp ert stackars hjärta,
Daniel» — hon lade sin hand på hans axel, »och
komma er att bättre bära er sorg; ty ni minns väl
löftet, Daniel. ’Allt det I hafven gjort en af dessa
minsta, det hafven I gjort mig’, och det måste bära
frukt under detta tak, som varit vårt skydd i så många,
många år!»
Han var nu helt stilla, och då jag hörde honom
gråta, vek min benägenhet att falla på knä och be
dem om förlåtelse för den förödelse jag orsakat —
den vek, säker jag, för en bättre känsla. Mitt
öfver-fulla hjärta fick nu samma lindririgi som hans, och äfven
jag grät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
