Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Början af en lång resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Den stackars lilla Mowcher hade blifvit så frusen
efter alla sina snyftningar och tårar att hon nu vände
sig om på det platta gallerverket, borrade in sina
stackars små våta fötter i askan och satt och stirrade
ini elden, som om hon varit en stor docka. Jag
satt i en länstol på andra sidan om spisen, försjunken
i dystra reflexioner, äfven jag seende in i elden, men
också ibland på henne.
»Nu får jag lof att gå», sade hon till sist och
reste sig upp. »Det är sent. Ni misstror mig väl
inte?»
Då jag mötte hennes skarpa blick, som var så
skarp som någonsin, då bon framställde frågan, kunde
jag inte besvara denna hastiga samvetsfråga med ett
fullt ärligt nej.
»Medgif», sade hon, i det hbn tog handen jag
räckte henne till stöd, då hon skulle stiga öfver gallret,
och såg forskande på mig, »att ni inte skulle misstro
mig, om jag vore växt som en vanlig kvinna!»
Jag kände, att det låg mycken sanning i de
orden, och jag riktigt blygdes.
»Ni är en helt ting man», sade hon och1 nickade.
»Tag ett råd, fastän det kommer från en obetydlig
varelse om tre fots längd. Försök att inte förbinda
kroppsliga lyten med andliga lyten, om ni inte har
fullgoda skäl att göra det, min vän.»
Hon hade nu kommit öfver spisgallret, och jag
hade öfvervunnit mina misstankar. Jag sade henne,
att jag trodde, att hon sanningsenligt redogjort för
allt och att vi båda varit viljelösa verktyg i listiga
händer. Hon tackade mig och sade, att jag var
en hederlig gosse.
»Ännu ett!» sade hon och vände sig om på väg
till dörren, lyfte upp pekfingret och såg småslugt
på mig. »Jag har anledning att misstänka af hvad
jag hört — ty öronen har jag alltid öppna, jag har
inte råd att försumma de gåfvor jag fått — att de
rest utomlands. Men om de skulle komma tillbaka,
om någon af dem kommer tillbaka medan jag
lefver, är det troligt att jag, som vistas på så rörlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
