Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Början af en lång resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
fot, upptäcker det förrän andra. Allt hvad jag får
veta, skall jag låta er veta. Skulle jag kunna göra
något för att tjäna den stackars vilseledda flickan, så
skall jag med Guds hjälp göra det! Och för Littimer
vore det lyckligare att ha en blodhund i sina spår
än lilla Mowcher!»
Hennes sista påstående trodde jag obetingadt, när
jag såg blicken, som åtföljde det.
»Lita inte mera och inte mindre på mig än om
jag vore en kvinna af vanlig längd», sade den lilla
varelsen och vidrörde bedjande min handled. »Om
ni någonsin återser mig och finner mig olik hvad jag
är nu, men lik mig sådan jag var förra gången vi
träffades, så lägg märke till sällskapet. Kom ihåg,
att jag är en mycket hjälplös och försvarslös varelse.
Tänk er mig i mitt hem, med en bror sådan som jag
och en syster sådan som jag, efter slutadt dagsarbete.
Kanske skall ni då inte döma mig så hårdt eller
undra öfver, om jag ibland är ledsen och nedslagen.
God natt!»
Jag räckte miss Mowcher handen med en helt
annan åsikt om henne själf än jag haft förut samt
öppnade dörren för henne. Det var minsann ingen lätt
sak att spänna upp det stora paraplyet och, efter
att ha fått det i jämvikt, sätta det i hennes hand.
Till sist lyckades det mig likväl, och jag såg det gå
dinglande utför gatan utan att det kunde märkas, att
det hade någon under sig, utom då någon gång duschen
från en skvalande takränna sände det åt ena sidan
och miss Mowcher arbetade af alla krafter för att få det
till rätta igen. Sedan jag gjort några fåfänga utfall
till hennes undsättning, och paraplyet likt en ofantlig
fågel hoppat vidare, innan jag nått det, gick jag och
lade mig och sof till morgonen.
På morgonen kommo mr. Peggotty och min gamla
sköterska till mig, och det var ännu tidigt då vi
begåfvo oss till diligensköntoret, där mrs. Gummidge
och Ham infunnit sig för att säga oss farväl.
»Master Davy», sade Ham och’ tog mig afsides
under det att mr. Peggotty stufvade in sin påse bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
