Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Början af en lång resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
de tårar hon sökte återhålla, oupphörligen stötande
emtot fotgängare, som kommo från andra hållet. Jag
gör därför klokast om jag lämnar henne sittande
andlös på bagarbodens tröskel med tillknycklad hatt
och med ena skon liggande på trottoaren ett godt
stycke ifrån henne. När vi kommo till vår resas
mål, var vårt första bestyr att se oss om efter en
bostad åt Peggotty, där hennes bror också kunde
taga in. Vi voro nog lyckliga att finna en sådan,
som var både snygg och billig, belägen öfver en
hökarbod ett par kvarter från min gata. Sedan vi
hyrt dessa små rum, köpte jag litet kallmat på ett
spiskvarter och tog mina reskamrater hem med mig
på te — en åtgärd som, ledsamt nog, icke gillades af
mrs. Crupp, utan tvärtom. Som förklaring öfver denna
frus sinnesstämning bör jag dock anmärka, att hon
blef mycket stött på Peggotty för att denna, innan hon
varit på stället i tio minuter, vek upp sin
änkeklänningskjol och började städa och damma i min
sängkammare. Detta ansåg mrs. Crupp som en
närgångenhet, och hon tillät ,aldrig en närgångenhet, det
förklarade hon.
Mr. Peggotty hade på vägen till London
meddelat mig någonting, som jag icke var oförberedd
på. Det var, att han allra först ämnade besöka mrs.
Steerforth. Som jag ansåg mig pliktig att biträda
honom härvidlag och äfven att medla mellan dem,
skref jag till henne samma afton i afsikt att så mycket
som möjligt skona hennes moderskänsla. Jag sade
henne iså mildt som möjligt på hvad sätt denne man
blifvit kränkt och nämnde äfven den andel, jag ansåg mig
ha i den oförrätt han lidit. Jag sade henne, att hans
samhällsställning var ringa men hans karaktär
mycket ädel och rättskaffens, och jag dristade uttrycka
den förhoppningen, att hon icke skulle vägra att ta
emot honom under hans tunga bekymmer. Klockan
tu på eftermiddagen skulle vi komma, och jag skickade
själf af brefvet med första lägenhet på morgon;en.
På utsatt klockslag stodo vi vid porten — porten
till det hus, där jag för några få dagar sedan varit så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
