Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIII. Lycksalig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s§4
värdigheter beredde Peggotty så mycket nöje som
det var henne möjligt att erfara under dåvarande!
omständigheter — med undantag blott af St.
Pauls-kyrkan, som till följd af hennes långvariga
tillgifvenhet för sin sylåda blef en medtäflare till afbildningen
på locket och enligt hennes uppfattning i vissa
hänseenden öfverträffades af detta konstverk.
Sedan Peggottys affär, hvilken var hvad vi i
Commons plägade kalla »en vanlig formsak» — och
lättskötta och inbringande voro i sanning dessa
vanliga formsaker — blifvit afslutad, tog jag henne en
förmiddag! med sig till kontoret, där hön skulle
betala sin räkning. Mr. Spenlow hade, enligt hvad gamle
Tiffey sade, gått ut för att affördra en herre ed med
anledning af sökt befrielse från vissa formaliteter vid
ingående af äktenskap, men som jag visste, att han
snart skulle komma tillbaka, ty vårt kontor låg helt
nära de ecklesiastika ämbetsrummen, sade jag till
Peggotty att vänta.
Vi i Commons hade en viss likhet med
begrafnings-entreprenörer, när det gällde testamentsfrågor, och
hade tagit för regel att se mer eller mindre bedröfvade
ut, när vi hade att göra med sorgklädda kunder.
Samma grannlagenhet i känslan bjöd oss att alltid
vara blida och glada mot kunder, som skulle ingå1
äktenskap. Jag lät därför Peggotty förstå, att hon
skulle få se, att mr. Spenlow hämtat sig från den
skakning, som underrättelsen om mr. Barkis’
frånfälle framkallat, och då han kom in var han också
verkligen så munter som en brudgum.
Men hvarken Peggotty eller jag hade öga för
honom, då vi fingo se att han åtföljdes af mr.
Murdstone. Denne var mycket litet förändrad. Hans hår
såg lika tjockt ut och var bestämdt lika svart som
någonsin, och hans blick var lika opålitlig som förr.
»Se god dag, Copperfield», sade mr. Spenlow.
»Ni känner visst denne herre?»
Jag bockade mig stelt för denne herre, och
Peggotty gjorde nätt och jämnt min af att känna igen
honom. Först tycktes han bli litet flat, då han fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
