Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIII. Lycksalig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
se oss båda tillsammans, men snart fattade han sitt
beslut och steg fram till mig.
»Jag hoppas det går er väl?» sade han.
»Det kan väl knappt intressera er», sade jag, »men
det gör det verkligen, om rii vill veta det.»
Vi sågo på hvarandra, och så vände han sig till
Peggotty.
»Och! ni», sade han. »Jag ser med ledsnad, att
ni förlorat er man.»
»Det är inte den första förlust jag gjort i mitt lif,
mr. Murdstone», svarade Pe’ggotty„ darrande i hela
kroppen. »Det är min tröst att veta, att ingen rår för
den här — ingen har den på sitt samvete.»
»Jaså», sade han, »ja, den tanken bör vara
hugnande. Ni har gjort er plikt?»
»Jag har inte pinat ihjäl någon», sade Peggotty,
»det är jag tacksam att kunna säga. Nej, mr.
Murdstone, jag har inte plågat och skrämt någon ljuflig
varelse till en förtidig graf.»
Han gaf henne en dyster blick, s-om jag tyckte,
vittnande om samvetskval, och sade vänd åt mig, men
seende på mina fötter i stället för mitt ansikte:
»Det är väl inte troligt, att vi så snart träffas igen,
och det är ju särdeles tillfredsställande för oss båda,
ty sådana här möten äro aldrig angenäma. Jag
väntar inte att ni, som alltid gjorde uppror mot min
rättvisa myndighet, öfvad för er välfärd och förbättring,
skall känna er välvilligt stämd mot mig nu. Mellan
oss råder en antipati —»
»Sedan gammalt, skulle jag tro?» föll jag honom
i talet.
Han log och gaf mig en så elak blick som hans
mörka ögon kunde åstadkomma.
»Den dvaldes i ert späda bröst», sade han, »den
förbittrade er stackars mors lif. Ni har rätt. Jag
hoppas ni må bli bättre och söka öfvervinna era fel.»
Här afslutade han samtalet, som förts med låg
röst i en vrå af det yttre kontoret och gick in i mr.
Spenlows rum, där han i den salvelsefullaste ton sade:
»Herrar af mr, Spenlows yrke äro vana vid fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
