Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIII. Lycksalig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
förlängt så väl det som vår promenad, öfvergingo
vi till andra ämnen. Och hur fdet var, kom till
sist mr. Spenlow att nämna, att om en vecka var
det Doras födelsedag och att det skulle glädja honom,
om jag då ville komma till dem och deltaga i en
liten utfärd. Jag blef genast alldeles utom mig ;
dagen därpå blef jag nästan tokig då jag mottog ett
litet pressadt pappersblad, å hvilket lästes:
»Framlämnas af pappa. Glöm ej dagen!» Och den
mellanliggande tidrymden tillbringade jag i ett tillstånd af
fjoskighet.
Jag tror, att jag gjorde mig skyldig till alla möjliga
Orimligheter under förberedelserna till denna
lyckliga tilldragelse. Jag rodnar då jag tänker på den
halsduk jag köpte. Mina stöflar skulle väl passa i
en samling af tortyrredskap. Jag köpte och afsände med
Norwooddiligensen aftonen förut en liten vacker korg,
som enligt mitt begrepp nästan var så god som en
.kärleksförklaring. Den innehöll smällkarameller med
de allra ömmaste deviser, som kunde fås för pengar.
Klockan sex på morgonen var jag på Covent Gardens
torg för att köpa en bukett åt Dora. Klockan tio satt
jag på hästryggen — jag hyrde en ädel springare
för tillfället — med buketten i hatten för att den
skulle hålla sig frisk, och trafvade af till Norwood.
Jag antar, att jag då jag fick se Dora i trädgården
och låtsade icke se henne, och ’tdå jag red förbi
huset och låtsade oroligt söka efter det, gjorde mig
skyldig till ett par dårskaper, som andra unga herrar
af mina bekanta kunnat begå, äfven de, efter
de föllo isig så naturliga för mig. Men o, då jag
verkligen fann huset och verkligen steg af vid:
trädgårdsgrinden samt släpade mina hjärtlösa stöflar öfver
gräsmattan fram till Dora, som satt på en
trädgårdssoffa i skuggan af en stor syrénbuske, hvilken syn
var hon ej att skåda i den sköna morgonstunden^
omsväfvad af fjärilar och iklädd en spånhatt ochj
en himmelsblå klänning!
Bredvid henne satt en annan dam — inte ung
utan jämförelsevis ålderstigen, ty hon var nog nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
