Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIII. Lycksalig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
stift var en så rutten tillställning och en så befängd
orimlighet, att om den icke legat inkilad i en vrå
af St. Pauls kyrkogård, som få personer kände till,
skulle den för länge sedajn blifvit slopad.
Mr. Spenlow log då jag, trots min blyghet,
värmdes af ämnet, och så diskuterade han denna sak med
mig alldeles så som han diskuterat den föregående.
Hvad gällde det i alla fall i det stora hela? — så
sade han. Det gällde en känslosak. Om allmänheten
hade en känsla af att den hade sina testamenten i
godt förvar (och tog för afgjordt, att verket icke
kunde förbättras, hvem hade då ondt af det? Ingen.
Hvem hade godt af det? Alla sinekurernas
innehafvare. Det var alltså klart, att det goda had§
öfvervikten. Systemet var kanhända icke fullkomligt;
ingenting var fullkomligt, och hvad han
opponerade sig mot var användandet af sprängkilen.
Under testamentsrättens och arkivets bestånd hade
landet njutit ära och anseende. Sätt in
sprängkilen där, och landets ära och anseende sjunka.
Han ansåg, att en gentleman bör ha till
grundsats att taga saker och ting ■ sådana de äro,
och nog trodde han, att arkivet skulle hålla oss ut.
Jag böjde mig för hans åsikt, ehuru jag fortfarande!
hade tiiina tvifvel. Emellertid finner jag, att han
måtte ha haft rätt, ty icke allenast har verket ägt
bestånd intill |denna stund, utan det har gjort det
trots ett — icke allt för godvilligt — i parlamentet
för aderton år sedan afgifvet betänkande, hvari alla
mina invändningar framställdes i detalj och
instuf-ningsplatsen för testamentena beskrefs som otillräcklig
för mer än ytterligare två och ett halft års hopning
af testamenten. Hvar de gjort af dem sedan, vet
jag inte. Kanske ha de kastat bort en hel massa,
kanske sälja de dem då och då i parti till
hökar-bodarna. Jag (är glad, att jag inte har mitt där,
och jag hoppas det inte skall komma dit än på en tid.
Jag har nedskrifvit allt detta i mitt
lycksalighetskapitel, ty här finner det sin naturliga plats. Sedan
mr. Spenlow och jag inlåtit oss på detta samtal och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
