Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIV. Min tant förvånar mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o8
att mäklaren tog med sig mitt lilla runda bord med
marmorskifva och’ Sof is blomkruka på fot.»
»Det var då bra hårdt!» utbrast jag.
»Ah ja, nög var det litet svårt»,, sade Traddles
och betecknade saken med sin vanliga grimas. »Jag
nämner det emellertid inte som klander utan af ett
annat skäl. Saken var nämligen den, att jag inte
kunde köpa igen dem när de togos i mät, först och
främst därför, att karlen* som fått för sig, att jag
gärna ville ha dem, satte priset alldeles för högt, och
för det andra därför att jag — inte hade några
pengar. Nu har jag emellertid sedan dess haft ögat
på den där mannens bod», sade Traddles, förtjust öfver
sin egen klipskhet, »som ligger längst bort på
Totten-ham Court Road, och just i dag har jag sett dem
utställda till salu. Jag har sett dem från gatans
motsatta sida, ty finge han se mig, skulle han minsann
hugga till med ett alldeles oskäligt pris. Som jag
nu har pengar, tänkte jag, att du kanske inte skulle
ha någonting emot, om jag bad din goda gamla
sköterska gå med mig, så skulle jag visa henne boden
från närmaste gathörn, och hon kunde då gå fram
och låtsa som om hon ville köpa de där sakerna,
för egen räkning och pruta ned dem till ett billigt
pris.»
Den förtjusning, hvarmed Traddles utvecklade sin
plan för mig, och hans känsla af dess ovanliga listighet
äro något af det friskaste mitt minne bevarat.
Jag sade honom, att min gamla sköterska med
nöje skulle hjälpa honom, och att vi alla tre
tillsammans skulle skrida till anfall, men under ett villkor.
Detta villkor var, att han skulle fatta ett högtidligt
beslut att aldrig mer låna mr. Micawber vare sig
sitt namn eller någonting annat.
»Min bästa Copperfield», sade Traddles, »det har
jag redan beslutat, ty jag börjar inse, att jag inte bara
varit (oförsiktig utan äfven handlat riktigt orätt mot Sofi.
Sedan jag gifvit! mig själf detta löfte är ingenting vidare
att befara, men med största beredvillighet förnyar
jag det nu till dig. Den där första olycksaliga för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
