Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIV. Min tant förvånar mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6og
bindeisen har jag betalat. Jag tviflar inte på att
mr. Micawber hade gjort det själf, om han kunnat,
men han kunde inte. Ett sak bör jag nämna, som
jag tycker särdeles mycket om, hos mr. Micawber.
Det står i sammanhang med den andra förbindelsen,
som ännu icke är förfallen. Han har inte sagt mig,
att den är klarerad, men att den kommer att bli
det. Nog ligger det väl i alla fall någonting mycket
redbart och godt i detta!»
Det bar mig emot att rubba min väns tillit, och
därför höll jag med honom. Efter en liten stunds:
fortsatt samtal gingo vi till hökarboden för att värfva
Peggotty. Traddles vägrade nämligen att stanna kvar
hbs mig till kvällen, dels för att han hyste lifliga
farhågor för att hans bohagsting skulle bli köpta af
någon annan, dels för att detta var den afton hän
alltid använde att skrifva till den sötaste flicka i
världen.
Aldrig glömmer jag honom när han stod och kikade
bakbm hörnet vid Tottenham Road, under det att
Peggotty prutade på de dyrbara föremålen, ej heller
kan jag förgäta hans växlande sinnesrörelser då hon
långsamt närmade sig oss efter att förgäfves ha bjudit
ett pris, men så ropades tillbaka af handelsmannen,
som ångrat sig, vände om igen. Slutet af
underhandlingarna var emellertid, att föremålen blefvo
återköpta till tämligen billigt pris, och Traddles blef
iöfverlycklig.
»Jag är er verkligen mycket tacksam», sade
Traddles, då han fick veta, att de skulle bli
Hemskickade till honom samma kväll. »Om jag nu ber
<qm ännu en tjänst, hoppas jag du inte tycker, att jag
är alltför orimlig, Copperfield?»
Jag lugnade honom på förhand i detta afseende.
»Skulle ni då vilja vara så innerligt god», sade;
Traddles till Peggotty, »och gå efter blomkrukan nu.
Ser du, Copperfield, den är ju Sofis, och därför bär
jag den helst själf.»
Peggotty gick gärna efter den, och han
öfverhopade henne med tacksägelser innan han åter vände
39 — Dickens, David Copperfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
