Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXV. Förstämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
sig med platsen. När jag kom tillbaka, fann jag
buren med min tants fåglar hängande alldeles så som
den gjort hemma i förmaksfönstret i villan, och min
länstol härmade så mycket som möjligt min tants
långt bekvämare länstol i sin ställning vid det öppna
fönstret, till och med den gröna solfjäderformiga
skärmen, som min tant tagit med sigjy var fastskrufvad i
fönsterposten. Jag visste hvem som gjort allt detta,
ty det såg alldeles ut som om det gjort sig själft,
och i minuten skulle jag ha förstått hvem som ställt
upp mina vårdslösade böcker i samma ordning de
stått under min skoltid, äfven om jag trott Agnes
många mil från platsen i stället för att som nu se henne
sy|ssla med dem och le åt det oordnade skick, hvari
hon funnit dem.
Min tant visade sig mycket nådig i förhållande till
Temsen, hvars vatten verkligen tog sig väl ut,
skimrande i solen, fastän det inte kunde jämföras paed
hafvet utanför villan, men hon kunde icke med
Londonröken, som, enligt hvad hon sade, pepprade allt. En
fullständig omhvälfning, hvari Peggotty spelade en
framstående roll, försiggick med anledning af denna
peppar i hvar vrå af mina rum, och jag såg på och
tänkte, huru litet Peggotty åstadkom med mycket bråk,
och huru mycket Agnes utförde utan något bråk alls,
då en knackning hördes på dörren.
»Det är visst pappa», sade Agnes och bleknade.
»Han lofvade mig, att han skulle komma hit.»
Jag öppnade dörren och släppte in, ej allenast
mr. Wickfield utan äfven Uriah Heep. Jag hade inte
sett mr. Wickfield på rätt länge. Efter hvad jag
hört af Agnes, var jag beredd på att finna honom
förändrad, men hela hans utseende väckte min häpnad.
Det var inte för att han hade åldrats betydligt,
fastän han var klädd med samma skrupulösa omsorg
och renlighet som förr, eller för att en om ohälsa
vittnande rodnad färgade hans ansikte, eller för att
hans ögon voro utstående och blodsprängda, eller
för att hans hand led af en nervös darrning, hvars
orsak jag kände och länge sett verka. Det var inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
