Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXV. Förstämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
för att han förlorat sitt vackra utseende och sitt fina
skick som gentleman, ty det hade han inte gjort, men
hvad som mest slog mig var, att hanj* ännu präglad
af sin forna öfverlägsenhet, visade sig underdånig
den krypande personifikation af låghet, som bar
namnet Uriah Heep. Omkastningen af dessa båda
naturer i deras inbördes ställning, hvarigenom Uriah
kommit att representera makten, mr. Wickfield beroendet,
var för mig någonting smärtsammare än jag kan
beskrifva. Om jag fått se en apa taga befälet öfver
en människa, skulle det knappast i min tanke varit
ett mera förnedrande skådespel.
Han tycktes blott vara alltför medveten om det
själf. När han kom in, stod han först stilla med böjdt
hufvud som om han känt det. Men det var endast ett
ögonblick, ty då Agnes sakta och mildt sade: »Pappa,
se här är miss Trotwood —■ miss Trotwood, som du
inte träffat på gå länge!» närmade han sig henne och
räckte litet tvunget handen till min tant, hvarefter
han mera hjärtligt skakade hand med mig. Under den
ögonblickliga paus jag nämnde, såg jag Uriahs
ansikte dragas till ett olycksbådande leende. Agnes
såg det, äfven hon, tror jag, ty hion ryste tillbaka
för honom.
Hvad min tant såg eller icke såg, trotsar jag den
mest skarpsynte fysionomist att afgöra, om hon icke
sjiälf tillåtit det. Jag tror aldrig någon annan människa
kunnat visa ett så outforskligt ansikte som hon, när
det föll henne in. Vid tillfället i fråga kunde hennes
ansikte lika gärna varit en mur utan fönster, med
afseende på det ljus det kastade öfver hennes tankar,
men så bröt hon enligt sin vana helt tvärt tystnaden*.
»Vet ni hvad, Wickfield», sade min tant, och för
första gången såg han på henne, »jag har talat om för
er dotter hur väl jag skött mina pengar på egen
händ, sedan jag upphört att lita på er, för att ni
blifvit litet förlegad i affärsväg. Er dotter och jag
ha slagit våra kloka hufvuden ihop, och vi ha
kommit rätt väl öfverens på det hela taget. Agnes är
i min tanke värd lika mycket som hela firman.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
