Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVII. Litet kallt vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
notis om din pappas hushåll, försöka att vänja dig vid
— till exempel att föra räkenskaper ».
Den stackars lilla Dora mottog detta förslag med
någonting midt emellan ett anskri och en suck.
»— Det skulle sedan bli oss till så stor nytta»,
fortfor jag. »Och om du vill lofva mig att läsa en liten
— en liten kokbok, som jag skall skicka dig, skulle
det också vara alldeles förträffligt för oss båda två.
Ty ser du, min Dora», sade jag, värmd af ämnet,
»vår lefnadsstig är nu knagglig och ojämn, och det
beror på oss att jämna ut den. Vi måste kämpa oss
fram i lifvet. Vi måste vara modiga. Hinder ställa
sig i vår väg, men dem måste vi möta och öfvervinna.»
Jag gick på af alla krafter med knuten hand och
med lågande hänförelse. Men det var onödigt att
fortsätta. Jag hade sagt nog. Nu var det gjort igen !
O, hon var så rädd! O, hvar var Julia Mills? Ville
jag inte föra henne till Julia Mills och sedan vara
snäll och gå min väg? — Jag trodde, jag skulle bli
vansinnig och rusade fram och tillbaka i salongen.
Denna gång trodde jag, att jag dödat henne.
Jag stänkte vatten i hennes ansikte. Jag kastade mig
på knä. Jag slet mig i håret. Jag tyckte, att jag
betett mig som en samvetslös best, ett riktigt odjur.
Jag besvor henne att förlåta mig. Jag bad, att hon
åtminstone skulle se upp. Jag letade efter en
luktflaska i miss Mills syskrin, men fick i min förvirring
i stället tag i ett nålhus af elfenben och strödde alla
synålarna öfver Dora. Jag skakade min knutna hand
åt Jip, som var lika galen han som jag. Jag begick
hvarje förryckt handling som var möjlig att begå och
var fortfarande alldeles utom mig, då miss Mills kom
in i rummet.
»Hvem har ställt till det här ?» frågade miss Mills
och försökte trösta sin vän.
»Det har jag gjort, miss Mills», svarade jag. »Det
är jag, som ställt till det. Se här fridstöraren!» eller
{något i den vägen sade jag visst och dolde ansiktet i
soffkudden.
Först trodde miss Mills, att vi blifvit oense och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
