Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVII. Litet kallt vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
669
stodo på gränsen af Saharas öken, men hon kom
snart under fund med hur det förhöll sig, ty då min
lilla smeksamma Dora tog henne i famn, utbrast hon,
att jag Var »en fattig arbetskarl», och så ropade hon
mig till sig och tog mig i famn och frågade, om hon
inte kunde få ge mig alla sina pengar, och så slog
hon armarna om halsen på miss Mills och snyftade,
som om hennes ömma lilla hjärta velat brista.
Miss Mills måtte ha kommit till världen för att
bli oss till välsignelse. Hon vände sig till mig,
gjorde sig i korthet underrättad hvad det var fråga
om, tröstade Dora,, öfvertygade henne så småningom
att jag icke var någon arbetskarl — mitt sätt att
framställa saken hade visst ingifvit Dora den
föreställningen, att jag var en hamnarbetare, som dagen i ända
sköt en skottkärra öfver en planka — och stiftade
frid mellan oss båda. Sedan vi fullkomligt lugnat oss,
och Dora gått upp för att tvätta sina ögon med
rosenvatten, ringde miss Mills och sade till om te.
Under tiden försäkrade jag miss Mills, att jag alltid
skulle anse henne som min vän, och att förrän mitt
hjärta upphört att slå, skulle jag inte glömma
hennes deltagande godhet.
Och nu sökte jag klargöra för miss Mills hvad
jag försökt men icke lyckats klargöra för Dora. Miss
Mills svarade, att det nog i allmänhet förhöll sig så,
att förnöjsamheten i hyddan var mera värd än den
kalla glansen i palatset, och att där det fanns kärlek,
fanns det allt.
Jag sade miss Mills, att detta ägde sin riktighet^
och hvem skulle veta det bättre än jag, som älskade
Dora med en kärlek, som ingen dödlig tillförene
erfarit. Men då miss Mills i sorgsen ton anmärkte,
att det för somliga hjärtan vore lyckligt, om det så
förhöll sig, förklarade jag, att min anmärkning
inskränkte sig till de dödliga af manligt släkte.
Jag bad sedan miss Mills säga mig, om hon inte
tyckte, att det låg en viss praktisk klokhet i de små
anvisningar jag varit så angelägen att gifva angående
räkenskapsföringen, hushållet och kokboken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
