- Project Runeberg -  David Copperfield /
678

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Ett kompaniskap upplöses

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6;8

med tillhjälp af eldtången. Och till och med sedan
han kommit fram, behöll han brefvet i munnen. Då
jag med verklig fara att bli biten försökte taga det
ifrån honom, höll han så envist fast det med tänderna
att han underkastade sig, att medelst detta dokument
bli hängande i luften. Till sist fick jag det dock
i min ägo. Sedan jag läst igenom det, förevitade
jag miss Spenlow, att hon nog tagit emot många
sådana bref, och till sist förmådde jag henne att
lämna mig den bunt David Copperfield nu håller
i sin hand.»

Här tystnade hbn, knäppte igen väskan, tillslöt
munnen och såg ut som om hon möjligen kunnat
brytas men aldrig böjas.

»Ni har nu hört miss Murdstone», sade mr. Spenlow
och vände sig till mig. »Tillåt mig att fråga, mr.
Copperfield, om ni har någonting att säga till svar?»

Den tafla jag hade för ögonen, framställande;
mitt hjärtas skatt gråtande och snyftande hela natten
— ensam, skrämd och olycklig — och så tanken på
att hon tiggt och bedt den där stenhårda kvinnan
förlåta henne — att hon förgäfves bjudit henne kyssar,
sylådor och nipper — att hon varit så rysligt ledsen
och detta för min skull inverkade i sanning
ofördelaktigt på den lilla värdighet jag lyckats uppkalla.
Jag fruktar ,att jag ett par minuter skälfde och
darrade, fastän jag gjorde mitt bästa för att det inte
skulle märkas.

»Jag har ingenting annat att säga, sir», svarade
jag, »än att klandret uteslutande måste drabba mig.
Dora —»

»Var god och säg miss Spenlow», inföll hennes far
mycket majestätiskt.

»— lät förmå och5 öfvertala sig af mig», sädet
jag, i det jag sväljde den kyligare benämningen, »till
att gå in på detta fördöljande, som jag nu bittert
ångrar.» ; ; i

»Ni är mycket klandervärd», sade mr. Spenlow,
som nu gick fram och tillbaka på spismattan och gaf
kläm åt sina ord med hela kroppen i stället för med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0680.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free