Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Ett kompaniskap upplöses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
692
bräde i skylten. Så växlar människolif vet. Tyvärr!
J.M.)
Fredag. Händelserik dag. En karl med en
blå påse uppträder i köket. ’Skulle hämta ett par
damkängor till kläckning!’ Kokerskan svarar: ’Inte
här’. Karlen envis. Kokerskan går in för att fråga,
lämnande mannen ensam med J., kommer tillbaka,
han står fortfarande på sig men går slutligen. J.
saknas. D. förtviflad. Polisen underrättas. Karlen
igenkännes på sin breda näsa och ben lika bropålar.
Man söker på alla håll. Ingen J. — D. gråter bittert,
är alldeles otröstlig. Anspelar åter på den unga gasellen.
Citatet apropå men utan följd. Mot aftonen besök
af okänd pojke. Införes i förmaket. Brednosig men
inga bropålar. Säger, att han vill ha ett pund och
känner till en hund. Vägrar att förklara sig närmare,
ehuru uppmanad. Pundet erlägges af D., han för
kokerskan till ett litet hus, där J. står ensam, bunden
vid ett bordsben. D. öfverlycklig, dansar kring J.
medan denne intar sin aftonmåltid. Uppmuntrad af
denna lyckliga förändring, nämner D. C. uppe i
sof-rummet. D. börjar åter gråta och utbrister: ’Tala inte
om honom! Det är så syndigt att tänka på annat än
pappa!’ — tar J. i famn och snyftar sig till sömns.
(Bör icke D. C. anförtro sig åt Tidens breda vingar?
J. M.)»
Miss Mills och hennes dagbok voro under denna tid
min enda tröst. Att se henne, som en liten stund förut
sett Dora — att läsa initialbokstafven till Doras namn
på dessa sympatiska blad — att göras mer och mer
olycklig af henne — àe där min tröst! Jag tyckte det
var som om jag bott i ett korthus, som ramlat, lämnande
kvar blott miss Mills och mig bland ruinerna; jag
kände det som om någon grym besvärjare dragit
en trollring kring mitt hjärtas oskuldsfulla gudinna,
och som om intet annat än just de där starka vingarna,
som kunna bära folk igenom så mycket, skulle sätta
mig i stånd att komma öfver den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
