Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIX. Wickfield & Heep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7oö
»Jag vet inte hvad jag skall kalla det», svarade
jag. »Nog tror jag, att jag har allvar med mig och
är ihärdig.»
»Ja, det är säkert», sade Agnes.
»Och nog är jag väl tålig, Agnes?» frågade jag
litet tveksamt.
»Ja», svarade Agnes och skrattade, »så där
tämligen.»
»Och likväl», sade jag, »känner jag mig* ofta så
olycklig och missmodig, så vacklande och obeslutsam
när det gäller att sköta mig på egen hand, att jag
bestämdt behöfver — hur skall jag kalla det? — ett
stöd af något slag.»
»Kalla det så om du vill», sade Agnes.
»Får gå för det då!» sade jag. »Nåväl! Du
kommer till London, du är det stöd jag litar till, och’
genast ligger mitt syfte och min bana klara för mig.
Jag drifves bort därifrån, jag kommer hit, och genast
känner jag mig som en annan människa. De
omständigheter, som vållat mig bekymmer, ha inte
förändrats sedan jag kom in i det här rummet, men under
denna korta stund har jag rönt ett inflytande, som
inom mig åstadkommit en stor förändring till det
bättre. Hvad är det väl? Säg mig din hemlighet,
Agnes!»
Hon satt med nedböjdt hufvud och såg in i elden.
»Det är en gammal historia», sade jag. »Skratta
inte åt mig, om jag säger, att det alltid varit på samma
sätt i små saker som det nu är i stora. Mina forna
bekymmer voro ingenting, nu äro bekymren verkliga;
men så snart jag gått bort från min fostersyster —»
Agnes såg upp — hvad den blicken var himmelsk!
— och räckte mig sin hand, som jag kysste.
»Så snart jag inte haft dig, som rådt och ledt mig
i början, har jag gått vilse och råkat i alla möjliga
svårigheter. När jag ändtligen kommit till dig —
som jag alltid gjort — har jag kommit till frid och
lycka. Nu har jag som en trött vandrare återvändt till
hemmet och erfar en så välgörande känsla af hvila.»
Jag kände så djupt hvad jag sade, och det rörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
