Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIX. Wickfield & Heep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
för mycket, mycket länge sedan af samma ansikten,
föremål och förhållanden som nu — af att med
visshet veta hvad som härnäst kommer att sägas, liksom
om vi plötsligt erinrat oss det. Detta hemlighetsfulla
intryck har aldrig stått så lefvande för mig som strax
innan han uttalade de där orden.
Jag tog nu afsked af mr. Micawber och bad honom:
framföra min hjärtliga hälsning till alla i hans hem.
Då jag lämnade honom och såg hur han satte sig
på sin stol, tog pennan och makade hufvudet till rätta i
spännhalsduken för att få det i lag till skrifningen,
hade jag alldeles klart för mig, att sedan han tillträdt
sin nya befattning, hade det kommit någonting
emellan honom och mig, som hindrade oss att vara så
öppenhjärtiga som förr och totalt ändrade karaktären
af vårt inbördes umgänge.
I den gamla prydliga salongen fanns det ingen
människa, fastän vissa tecken vittnade om att mrs.
Heep plägade hålla till där. Jag tittade in i det rum,
som fortfarande tillhörde Agnes, och såg henne sitta
nära eldstaden och skrifva vid en vacker, gammaldags
pulpet, som var hennes egen.
H|on märkte, att någonting skymde dagern och
tittade upp. Hvilken glädje att vara anledningen till
)en så strålande förändring i det själfulla ansiktet och
förtemål för en sådan blick, ett sådant välkommen!
»Agnes», sade jag då vi sutto bredvid hvarandra,
»jag har saknat dig mycket på sista tiden.»
»Verkligen!» sade hon. »Återigen, och det så
snart!»
Jag skakade på hufvudet.
»Jag vet inte hur det är, Agnes, men jag tyckes
sakna någon själsförmögenhet som jag borde äga.
Under den gamla lyckliga tiden här hade du tagit
för vana att tänka för min räkning, och det föll
sig så naturligt för mig att hos dig söka råd och stöd,
att jag verkligen tror, att jag försummat att söka
förvärfva den.»
»Hvad jär d]et du menar?» frågade Agnes helt
muntert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
