Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLI. Doras fastrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
genom att belt plötsligt få det infallet att resa till
Indien. Hvarför skulle han resa till Indien, om inte
för att förarga mig? Visserligen hade han föga att
skaffa med någon annan del af världen och
däremot mycket med denna, ty han dref handel på
Indien — en verksamhet som jag förband med gyllene
väfnader och elefanttänder—, hade varit i Calcutta
i sin ungdom och hade nu för afsikt att slå sig ned
där som firmans representant på platsen. Men hvad
betydde det för mig! För honom betydde det
emellertid så mycket, att han beslutat att resa till Indien
och taga Julia med sig. Och Julia for till landet för
att taga afsked af sina släktingar, och hela huset
öfverklistrades med plakat, som tillkännagåfvo, att
det var att hyra eller köpa och att möbler och
husgeråd, mangel och allt kunde få öfvertagas efter skedd
värdering. Alltså ännu en jordbäfning, för hvilken
jag råkat ut innan jag hunnit Hämta mig från den
nyss timade.
Jag var i en svår tvekan om hur jag skulle kläda
mig den viktiga dagen, ty jag stred mellan min
önskan att visa mig till min fördel och min rädsla att
sätta på mig någonting, som i misserna Spenlows
ögon kunde nedsätta min strängt praktiska karaktär.
Jag försökte att finna en lycklig medelväg mellan
dessa båda ytterligheter; min tant gillade resultatet,
och då Traddles •och jag gingo utför trappan, kastade
mr. Dick en af sina skor efter oss till lycka på färden.
Hur förträfflig än Traddles var, och hur varmt jag
än höll af honom, kunde jag vid detta örntåliga tillfälle
dock icke låta bli att önska, att han icke tagit för
vana att borsta sitt hår rätt i vädret. Det gaf honom
ett förvånadt utseende — jag skulle nästan vilja säga
en dammborstlik prägel — som jag hemligt befarade
skulle kunna bli ödesdiger för oss.
Jag tog mig friheten att nämna det till Traddles, då
vi voro på väg till Putney, och jag sade, att om han
ville vara god och stryka ner det litet, så —
»Min bästa Copperfield», sade Traddles i det han
tog af sig hatten och sköt håret åt alla möjliga håll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
