Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLI. Doras fastrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
dotter. Att intet förslag får uppgöras med afseende
på vår brorsdotter, utan att det först underställts
oss —»
»Dig, syster Lavinia», inflickade miss Clarissa.
»Får gå för det, Clarissa», sadejniss Lavinia helt
undergifvet — »utan att det först underställts mig —
och vunnit vårt bifall. Vi måste göra detta till ett
uttryckligt och oryggligt villkor, som under inga
omständigheter får brytas. Vi önskade, att mr.
Copperfield i idag skulle åtföljas af någon vän och förtrogen»,,
sade miss Lavinia med en böjning på hufvudet åt
Traddles, som bugade sig, »på det att ingen
missuppfattning härvidlag skulle bli möjlig. Om mr.
Copperfield eller om ni, mr. Traddles skulle på minsta
sätt tveka att afgifva detta löfte, erbjuder jag er
betänketid.»
I ett tillstånd af hänförelse och ifver utbrast jag,
att inte ett ögonblicks betänketid behöfdes. Jag
afgaf det begärda löftet på det mest lidelsefulla sätt,
ropade till Traddles att vara mitt vittne och
förklarade, att jag skulle vara den allra värsta skurk,1
om jag någonsin i minsta mån af vek därifrån.
»Håll!» sade miss Lavinia och lyfte upp handen.
»Innan vi hade det nöjet att ta emot er, mina herrar,
kommo vi öfverens om att lämna er ensamma på en
kvarts timme att öfverlägga om saken. Tillåt oss att
draga oss tillbaka.»
Det var förgäfves jag försäkrade, att ingen
öfverläggning behöfdes. De stodo fast vid sin föresats
och lämnade oss ensamma den bestämda tiden. Det
var med mycken värdighet dessa små fågellika varelser
trippade ut, lämnande mig att mottaga Traddles’
lyckönskningar och känna det som om jag blifvit
förflyttad till lycksalighetens regioner. I samma minut
kvarten utlupit, kommo de tillbaka med oförminskad
värdighet. Då de gått, hade deras klänningar
frasat, så att det lät som om de varit förfärdigade af
höstens löf, toch då de kommo tillbaka frasade de på
samma sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
