- Project Runeberg -  David Copperfield /
758

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLII. Ofog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

758

på den tysta stig, som förde till doktorns hus, sade
jag Agnes, att det var hennes förtjänst.

»När du satt bredvid henne», sade jag, »tyckte
jag, att du var lika mycket hennes skyddsängel som
du var min, och så tycker jag än, Agnes.»

»En klen men trogen ängel», sade Agnes.

Hennes klara röst fann raka vägen till mitt hjärta,
och det föll sig naturligt för mig att säga:

»Den glädtighet, som utmärkt dig, Agnes, och
ingien annan jag någonsin sett, har efter hvad jag
funnit i dag, kommit tillbaka så pass mycket, att
jag börjat hoppas, att du är lyckligare i ditt hem.»

»Jag är lyckligare inom mig», svarade hon. »Jag
känner mig glad och lätt om hjärtat.»

Jag såg på det fridfulla uppåtvända ansiktet och’
tänkte, att det var stjärnorna som höjde det ädla
uttrycket.

»Hemma har ingenting förändrats», sade Agnes
efter en kort tystnad.

»Ingen ny hänsyftning på — jag vill inte göra
dig ledsen, Agnes», sade jag, »men jag måste fråga
dig — på det vi talade om, då vi sist skildes?»

»Nej, ingen», svarade hon.

»Jag har tänkt så mycket på det.»

»Tänk då mindre på det. Kom ihåg, att jag
litar på att verklig kärlek och sanning skola behålla
segern till sist. Frukta inte för mig, Trotwood»,
till-lade hon efter ett ögonblick. »Det steg du befarar
ätt jag skall taga, tar jag aldrig.»

Ehuru jag nog aldrig egentligen fruktat det, då
jag med lugn besinnat saken, var det för mig en
obeskriflig lättnad att få denna försäkran från hennes
egna sanningsälskande läppar, och detta sade jag henne
också.

»Och när det här besöket är slut», sade jag —
»ty det kan ju hända, att vi inte åter träffas
ensamma — hur länge tror du, kära Agnes, att det
dröjer innan du åter kommer till London?»

»Sannolikt kommer det att dröja länge», svarade
hon, »och jag tror, att det för pappas skull är bäst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0760.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free