- Project Runeberg -  David Copperfield /
788

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIV. Vårt hushåll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

788

kan väl begripa, att det inte är vidare angenämt att
gå hemifrån utan middag — skulle du tycka det?»

»Ne-ej», svarade Dora helt sakta.

»Men så du darrar, min älskling!»

»Det är för att jag vet, att du tänker gräla på
mig», utbrast Dora med klagande röst.

»Min snälla vän, jag vill bara tala förstånd med
dig.»

»Att tala förstånd är ändå värre än att gräla!»
skrek Dora alldeles förtviflad. »Jag gifte mig inte
för att man skulle tala förstånd med mig’. Om du
tänkte tala förstånd med en sådan liten stackare som
jag är, borde du ha sagt mig det, du grymma gosse!»

Jag sökte blidka Dora, men hon vände bort ansiktet
och skakade lockarna, så att de flögo från den ena
sidan till den andra, i det hon sade: »Du grymma^
grymma gosse!» så många gånger, att jag verkligen
inte visste hvad jag skulle göra. I min ovisshet gick
jag därför några slag af och an i rummet och kom
så tillbaka till min plats.

»Dora, min älskling!»

»Nej, jag är inte din älskling, för du ångrar
säkert, att du gift dig med mig, annars skulle du
inte vilja tala förstånd med mig.»

Jag kände mig så förnärmad af inkonsekvensen
i denna beskyllning, att det gaf mig mod att vara
allvarsam.

»Nu, min egen Dora», sade jag, »är du mycket
barnslig och pratar dårskaper. Jag är säker på att
du inte glömt, att jag i går nödgades gå ut, innan
halfva middagen var öfver, och att jag i förrgår
mådde riktigt illa, för att jag i en hast måste slänga
i mig en skifva halfstekt kalfkött; i dag får jag ingen
middag alls, och jag törs inte säga hur länge vi väntade
på frukosten — och tevattnet kokade. inte, när det
(togs in. Jag vill inte förebrå dig, min vän, men det
är långt ifrån trefligt.»

»O, du grymma, grymma gosse, som säger, att
jag är en obehaglig hustru!» utbrast Dora.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0790.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free